Aftonbladet – 21 juni 1841, sida 2

upplysa dig Om anledningen härtill. Jag har på ett för dig obegripligt sätt blifvit bedragen i mitt hopp om ett lyckligt äktenskap, och har derföre svurit, att låta viga mig vid den första flicka jag skulle möta här på gatan. vid min hitkomsti dag: Ödet har fört dig till mig; du misshagar mig icke, nu känner du förhållandet; är du nöjd? Lovisa vågade nu först utan förlägenhet se Waldenborg i ögonen. Med: ett täckt småleende räckte hon honom handen; och tackade för den godhet, grefven behagade visa henne. Tacka ieke mig,, sade Waldenborg; egna dina tacksägelser åt försynen. Nu stannar du här uppe, och i morgon skall jag foga anstalt om din utstyrning.: Waldenborg befallte trenne kuverter på bordet, och Lovisa måste intaga sin plats emellan honom och Grundler. Ett snyggt rum med säng hade, på Waldenborgs begäran, blifvit iordningställdt för Lovisa. Waldenborg ledsagade henne efter måltiden. dit, önskade henne god natt och återvände gemast till sin vän hofpredikanten. När Lovisa; liksom genom ett trolleri, fann sig förflyttad i ett bland sin husbondes bästa rum, skyndade hon, som från denna stund var befriad från fattigdomens och slafveriets tryckande börda, att knäböjande tacka försynen för dess godhet, och länge hade visserligen denna oförmodade vändning af hennes öde sysselsatt henne, sedan hon lagt sig, om icke trötthet efter dagens mödosamma arbete snart tillslutit hennes ögon. Eon sof godt, och hade troligen ansett den förflutna aftonens händelse fören dröm, om icke den ovanligt mjuka sängen bevittnat verkligheten häraf. Glad lemrade hon följande mor