Aftonbladet – 19 juni 1841, sida 3

ER jag först såg och älskade Emili. Ingen den rin gaste förfining skall föregå, utan sådan hon be finnes vill jag taga henne till. min hustru; se dan skall jag sjelf på riddarhuset, i Waldenborg ska genealogien anteckna hennes namn i bred med mitt. . I sällskap med Roselli, som icke trodde si böra lemna Waldenborg åt ensligheten, åter vände han till hembygden, kom i hög tid til den gamla Firman, som blott vid återseende tryckte hans hand och afled. Waldenborg eg nade åt hans minne, saknadens tårar, dröjde nå gra dagar istaden och åtföljde i fullständig sorg: drägt den afledne till dess hvilorum vid der föratgångna makans sida. Härefter fortsatte de båda vännerne resan till Rosenholm ; Walden: borgs permission var slut och tjensten påkallade hans närvaro vid domstolen. Der voro, utom den vanliga tingssamlingen, en talrik folkmängd honom till. mötes, att välkomna den i. hela orten ilskade Waldenborg, som på domstolen alltid visat sig i egenskap af den allvarliga rättvisans olk, och som med sitt snillrika skämt alltid lifvat nöjet i hvarje sällskapskrets. . Nu återkom lan, men icke mera densamma. Det var icke len sorgliga drägten, utan mera hans förändrade 1tseende och hela hans väsende, som vittnade mm en oersättlig förlust. I hans fordom öppna ch glättiga blick låg nu en hemsk vildhet. Jans kastanjebruna hår skulle nu kunnat vara pudrat utan att röja denna brist i dagen; en lödlig blekhet betäckte den fordom blomstrande inden. Roselli var närvarande, då han på ytt uppträdde som domare, och fruktade ett örnyadt anfall af Waldenborgs sjukdom, ty