Aftonbladet – 19 juni 1841, sida 2

Er drag han fått att göra en så intressant bekantskap, samt att offerera öfverstinnan åtfölja honom och de båda damerna till Grefvens möte. Öfverstinnan hade före sin sjukdom bestyrt om allt hvad som till Emilis utrustning skulle anskaffas, brudklädningen var redan färdig; det var endast något obetydligt af hennes tillhörigheter ännu qvar hos skrädderska, när öfverstinnan sjuknade. Emili erhöll en biljett att bon, 1 sällskap med mig, skulle sjelf afhämta det; de penningar hvilka öfverblifvit på handeln skickade öfverstinnan till henne i händelse sjukdomen skulle som det skedde, neka det biträde hon lofvat grefven. Grefvinnan, som sade sig vara grefvens svägerska, anmodade mig att jemte Emili inpacka alla kläderna uti en för tillfället anskaffad koffert och en större kappsäck. Grefvens lemnade oss sent på aftonen och bådo Emili vara färdig följande morgon. Klockan 4 skulle vagnen hämta först dem. Oflicern kom då ensam och förde Emili ned till vagnen, der hans fru emottog henne. Emili komplimenterade mycket officern, som var envis att vilja åka baklänges, men han behöll sin plats och hans fru med Emili intog bästa rummet. Trenne raska hästar drogo den eleganta vagnen. Kusk och lakej med grefvens levre åtföljde de resande. Herrskapets och Emilis koffertar samt kappsäckar kördes af en skjutsbonde. Nu har jag, sade fru Reversi, ksagt allt hvad jag känner, och skall om så fordras med ed bestyrka min berättelse, Waldenborgs förtviflan var gränslös, hans vän Roselli lofvade att icke försumma nigot, som kunde lända till upptäckande af Emilis vistelseort, anmälte genast händelsen i polisen