Aftonbladet – 19 juni 1841, sida 2

dena nu börjat och syna svilja förnya sig, så meddelar Sv. Biet publiken (Biets Redaktion har dragit försorg, att bladet måtte finnas på källare och schweizareställen) allmänheten en vers, hvilken den anser innebära en ofelbar uppmaning till fönsterinslagning, och slutligen förena sig Biet ech Minerva i ett gemensamt anfall på den person, som blottställt sig för att förekomma de rabulistiska tillställningarne. Sammanträffandet af alla dessa omständigheter, är isanrning märkvärdigt Men snart sagdt, skymtar deri en bekräftelse på sanningen af vårt yttrande för ett par dagar sedan, att ingen häldre ser rabulismen, än just det desperata ultrapartiet, emedan då deruti finner en giltig förevändning för. hvad det mest af allt önskar, anlitandet af våldsamma mesyrer och bajonetternas välde. Förbigående åtskilliga andra tänkvärda omständigheter, anse vi oss blott böra nämna, att anledningen till Grefve Frölichs ofvannämnde framträdande icke var något annat än det, att bemälde. Grefve jemte Hr Ryttmästaren C. R. Tersmeden infunnit sig i Grefve Horns hus, och, då Grefve Horn var frånvarande samt det ej syntes rimligt att han genom den församlade trängseln skulle kunna återvända, ansågo sig böra göra hvad de kunde för att afvända anfallet. Upplysningsvis må äfven nämnas, att den församlade mängden mot Grefve Frölch, betett sig på ett sätt, som starkt kontrasterar med den desperäta bitterhet, sedan han hunnit gifva sin afsigt tillkänna, hvarmed Svenska Biet och framförallt Svenska Minerva mottagit Grefvens försök att hämma det som syntes vara förberedt. — Ibland småsakerna inom tidningspolemiken bafva vi icke kunnat undgå att med förundran bemärka, det någon eller några tagit alldeles rasande illa vid sig öfver en artikel i Aftonbladet med titel: Anmärkningar af: en royalist rörande Svenska Minervas och Bits omstöriningsplaner, och undertecknad H J—a. Likväl synes sjelfva det för nämnde notabiliteterna hårdsmälta och besvärande innehållet af deniha artikel icke hafva gjort dem så mycket hufvudbry. som den undertecknade signaturen, den der förklaras så omisskänneligen tillhörande någon viss person, hvilken ändå icke närmare uppgilves, att dess användande under artikeln rubriceras såsom ett slags förfalskningsbrott. För att bevisa detta ännu fullständigare, framkastas den förmodan, att det icke skall dröja länge, innan man får läsa i Aftonbladet artiklar undertecknade med signaturer som begagnas af de utmärktaste namn hvarvid också fogas en hel hop bokstäfver, af hvilka några måtte tillhöra helt och hållet okända notabiliteter. Himlen vete åtminstone hvilka store män kunna menas med B. v. eller B-w eller J. E. R—st. Uti ett påföljande nummer fortsättes samma thema i en ännu mer förargad ton, och en del deraf är ren galimathias. Så t. ex. påstås det, att om till de tre bokstäfver, som utgöra signaturen, blott ännu sex hade varit tillagda, så hade det blifvit ett verkligt förfalskninysbrell. — Ar det inte genialiskt, läsare, när man vet hvad som kan uträttas med sex bokstäfver? Så t. ex., om under en annan artikel stått D-v—d så behöfde man ju endast efter det första D, tillägga bokstäfverna umhuf-, och bokstafven u emellan v och d, för att bevisas hafva åsyftat en viss af Biets patroner. Innan vi kunnataga ad notam allt det der skriket, torde för öfrigt Biet hafva den artigheten att säga, hvilkens signatur, blifvit missbrukad genom artikeln i Aftonbladet. Oss är ej veterligt, att någon Imera känd Författare förut brukat en sådan, och detta måste väl åtminstone vara nödigt, i fall den Iskulle kunna missbrukas. I annan händelse, om lock signaturen tillfälligtvis skulle inträffa på någons namn, som ej ville anses för Författaren, så är det nog, att han, till missförstånds undvikande, annonserar, att Ihan ej är Författaren. Upplysom detta med ännu ett lIdxempel. Om t. ex. under en arg och lögnaktig ar Ttikel i Svenska Biet skulle stå signaturen A —f, eller under några skrala verser H—g, så finner man väl, latt dessa signaturer kunde betyda det förra Aminoff leller Appeldorff, likaväl som Angelin eller Olson, loch det sednare Hörberg, Hallberg, Hollberg, HolmIberg, Hultberg, Hillberg, m. m., lika väl som HellIberg; men icke behöfde eller ens kunde derföre alla lAminoffar, Appeldorffar, Hörbergar, Hailbergar, m. Ifl., anse sina namn förfalskade? Föröfrigt ser man Iklart, att Biets egentliga ändamål är, att förmå loss, att uppge hela namnet på vår signatur, men tuTren är ju hos Biets H. J—a. Å OR ——m — Elfter ett utmärkt vackert väder i går, ln nm ov AR Mo FT Ah KR Ah