Aftonbladet – 17 juni 1841, sida 2

vadt med fåderneslandets, må fortfarande blifva ett ömt föremål för Eders Kongl. Maj:ts regeringsomsorger, och detta Stånd framgent i Eders Kongl. Maej:ts nåd och ynnest få vara inneslutet.s — — RO —— — — Ute i staden har i dag varit mycket tal derom, att åtskilliga vandrande grupper, af tillsammans omkring några hundra personer serit i går afton samlat sig utanför Ryttmästarea Grefve Horns hus, samt en del betett sig högljudt oeh bullrande. Efter en eller par timmar lärer dock samlingen låtit på ett fogligt sätt skingra sig utan någon annan händelse, än att en underofficer vid ett tillfälle dragit värjan och gjort några obetänksamma demonstrationer dermed mot de omgifvande, för hvilket han dock af Hr Polismästaren Berg lärer blifvit arresterad öfver natten. Det är någorlunda lätt förklarligt, att den harm, som gaf sig luft inom sjelfva representationen öfver Grefve Horns företag med anslaget till förstärkta StatsUtskottet, äfven skulle till en viss grad uppstå hos allmänheten, så mycket mer som den här hade ett handgripligt faktum att fästa sig vid; men man kan icke annat än beklaga om någon haft för afsigt, att låta denna känsla utbryta uti någon olaglig manifestation af hvad slag som helst. Detta anse vi oss böra uttrycka af flera skäl. Det första är, att den konstitutionella frihetens vänner under hela den nu förflutna Riksdagen hållit sig så strängt inom lagarnes gränser, och i alla sina handlingar lemnat exemphriska prof på moderation cch aktning för lagliga former, hvarpå man har det mest talande bevis uti BondeStånders ledamöters slutliga fogsamhet, att vutera i Förstärkt Utskott äfven öfver de punkter, der deras föregående beslut blifvit underkända, medan Adeln och PresteStåndet de sista dagarne gifvit ett motsatt exempel — att det skulle varit ganska illa, om Riksdagens slut kommit att beledsagas af något uppträde, hvilket kunnat förminska eller försvaga det moraliska intryck, som detta förhållande måste åstadkomma hos nationen. Det andra och icke mindre vigtiga skälet är, att man måhända ändå något öfverdrifvit beskaffenheten af Grefve Horns åtgärd, icke till dess karakter, utan till dess följder. Den ledsammaste effekten deraf har, i vår tanka, redan drabbat Grefve Horn sjelf, i så måtto, att tilltaget med anslagets nedrifvande till och med saknade allt ändamål, emedan det nog ändå hade kunnat förutses, att Adelns och PresteStåndets ledamöter i Förstärkta Utskottet i alla fall icke skulle hafva infunnit sig fulltalige vid voteringen, och att tilltaget således vittnade om en kortsynthet eeh ett förhastande, tillräckliga att ådagalägga, det Hr Grefvens person — för att nyttja ett vid ett annat tillfälle begagnadt uttryck — hädanefier hör till vomöjligheternan, både för taburetten och hvarje annan beställning, der det fordras att handla med eftertanka och tolerans för andras åsigter. Det tredje är ändtligen, att det ännu bland allmänheten finnes ett icke obetydligt antal af dessa vacklande och misstrogna öfvertygelser, som lätt äro färdige att sätta tro till de insinuationer och rykten, vissa kotterier så gerna vid hvarje tillfälle söka utsprida om hvarje uppträde som kan störa ordningen, alt nemligen sådana uppträden önskas, om de icke omedelbarligen utgå från reformvännerna, ehuru det vid minsta eftersin nande måste vara klart, att dessas, liksom den i samma syfte arbetande periodiska pressens närmaste intvesse är, att hvarje anledning målte saknas till en sådan förevändning emot dem, som ifra för den lagbundna friheten, likasom att hvarje emeule är en glädjefest för godtyckets och absolutismens vänner. Lyckligtvis är det väl ock all anledning, att anse den här ofvan omförmälda händelsen såsom helt och hållet ögonblicklig och öfvergåend. — — Utom den disculpering i hänseende till högvördige Presteståndets handlingssätt vid innevarande Riksdag, hvilken Ståndets talman, Erkebiskopen, så angeläget inflätade i sina svar till Borgareoch Bondeståndens deputationer förliden gårdag, har det högvördige Ståndet äfver beslutat att lugna allmänheten med efterföljande kungörelse, som i går stod att läsa i officiella I bladet: aUldrag af Protokollet, hållet hos Bögv. PresteSlåndet vid Lagtima Riksdag i stockholm d.n 48 Juni 4841 f. m: S. D. Med anledning af det icke I blott ofullständiga, utan äfven ofta rent af felaktiga sätt, hvarpå vid denna Riksdag Preste-Ståndets, eller enskilta dess Ledamöters yttranden blifvit i eu leller annat Tidningsblad framställda, anser sig PresteIStåndet, till förebyggande af deraf möjligen uppfl kommande misstydningar och missförstånd, böra RESER EEE RNA ERRIN RAIN JAR JR AN 1 lanmärkte, det hon ansåg Emili ännu nog ung; loch trodde, att ett par år borde pasera innan