offentligen tillkännagifva, att tillförlitfiga underrättelser om Preste-Ståndets vid denna Riksdag förehafda öfverläggningar och beslut endast äro att finna i Preste-Ständets, för denra Riksdag tryckta, Protokoiller, af hvilka ett tillräckligt antal exemplar skola de Resp. Stiftoch Läroverks-Bibliotheken meddelas. Ut supra. 5 In fidem, . E. M. Tegqner.a Kanhända hade det högv. Ståndet, innan det fattade förestående beslut, borat göra en skilnad mellan Ståndets beslut,, hvaraf Presteståndets handlingssätt vid denna Riksdag hufvudsåkligen karakteriseras, och Ståndets protokoiler, der man har att söka färgen på hvarje ståndsrepresentant enskildt. Hvad besluten beträffar, så finnas de till öfverflöd förvarade i andra riksdagshandlingar, och det kan väl ieke hafva varit Ståndets mening att de icke der skulle vara lika riktiga, eller att något misstag om dessa beslut hittills någorstädes egt rum, så att man i Presteståndets protokoller skulle kunma göra den upptäckten att Ståndet handlat, d. v. s. beslutat annorlurda än tidningar eller offentliga akter refererat. Angående åter protokollerna, kan man visserligen af de tryckta exemplaren med säkerhet öfvertyga sig, att det eller det verkligen stått i Presteståndets protokoll, men icke precist med samma säkerhet att det, som står der, blifvit sagdt just så och icke annorlunda, samt att följaktligen hvarje relation, som på något sätt afveke från Ståndets protokoll, skulle vara i sig sjelf oriktig. Det är nemligen för ingen representant obekant, att icke mindre inom Presteståndet, än hos Ridderskapet och Adeln, det stått hvarje ledamot fritt att, före protokollsjusteringen, mundera sina yttranden i memorialprotokollet, samt att denna fribet ock blifvit mycket begagnad. Sällan torde någon Talare vid denna mundering funnit ett så ofelbart bistånd af sitt minne och sin oväld, att han icke stundom modifierat sina uttryck snarare till det, som han önskade måtte vara sagdt eller stå i protokollet, än till det; som möjligen under diskussionen kunnat undfalla honom, men som han af en eller annan orsak efteråt fann mindre passande. När härtill och till det, som om sjelfva besluten sagdt är, lägges, att protokollsförarne i Presteståndet icke heller, ehuru både skickliga och oväldiga, kunnat vara alldeles ofelbara, samt att mången nödgats lemna sina yttranden ojusterade, så blir det klart dels att de tryckta protokollernas vitsord icke får utsträckas derhän, att hvarje från dem afvikande relation skulle vara absolut oriktig, dels ock att man icke i dessa protekoller skall kunna upptäcka, att Presteståndet vid innevarande Riksdag handlat på annat sätt än deras hittills refererade beslut wvitsorda.