Aftonbladet – 15 juni 1841, sida 2

verlemnade till desse herrar vårt uppdrag, skrifiligei affattadt, som de i vår närvaro högt uppläste för de: församlade mängden. Förnyade hvisslingar och till tagande trängsel visade oss snart, att vi befunno os bland en fiendtligt sinnad hop. Från denna tid ha jag aldrig satt förtroende till den med afsijt öfvhela Indeen kringspridda digten om de infödde Ki nesernes hat och motvilja för sine Mandschu-fur slar ); den har, så vidt vår erfarenhet sträcker siy ick2 den ringaste grund. I uppmaningen till folke sades det, att man icke ville tillfoga detsamma de ringaste ondt, utan endast tukta dess herrar och des ses tjenare för deras orättvisa handlingar. De för stodo fullkomligt vår mening, men man hatade d angripande barbarerne mer än de inhemske beher skarne. Folkets vridande af bänderna och ångest fulla blickar öfvertygade oss huru oriktig den före ställningen var, att vi kommo till en nation!, son endast afbidar främlingarnes flagga, för att afskudd sig det. allmänt förhatliga oket. Amiralen och han svit åtföljde oss embord på Wellesley, hvarest orsa ken och ändamålet med våra fiendtligheter ännu eI gång förklarades för dem. De beklagade, att de må te lida för de orättvisor som blifvit oss tillfogade Kanton. Der äro de, sade de, som ni rätteliger bören bekriga, och icke oss, som aldrig gjort er n got ondt. Yi erkänna er öfvermakt; vi erkänna at motstånd är vanvett, och likväl måste vi göra mot stånd: om vi än förlora våra lif, så hafva vi åtmin stone uppfyllt vår pligt. Sir Gordon Bremer ba: embetsmännen -ännu en gång väl öfverlägga innar de bjödo till att försvara det, hvars försvar de sjelfve förklarade för en omöjlighet. Detta låfvade de göra och man medgaf dem sålunda ett uppskof till föl jande morgon. Då Kineserne lemnade skeppet sade de: Hören j ingenting ifrån oss före solens upp: !) Helt annorlunda låta de protestantiska missionä rernas berättelser!