Hr Doktor Reuterdahl i Lund har begärt rum för nedanstående: Såsom kommentering till dena i Aftonbladet Nr 120 införda artikel, om Doktor Reuterdahls liberaliteto, torde följande facta i samma tidning bekomma en plats. Deras riktighet är bevislig. För någon längre tid sedan, om jag minnes rätt, under sommaren 4840, infann sig Prosten Wieselgren i Lund och begärde, att för litterära arbeten få efter sin beqvämlighet vistas på Unirersitets-bibliotheket. Ehuru jag icke hade rättighet att bifalla denna begäran i hela dess vidd, gjorde jag det dock, hufvudsakligen i betraktande deraf, att Prosten Wie selgren varit anställd vid bibliotheket, och således kunde anses berättigad att fritt få vistas i detta. Han begagnade det honom gifna tillståndet på det sätt, att han höll bibliotheket öppet för alla de personer, som i enskild väg hade något att med honom afgöra, hvadan det hände, att icke så få personer på samma gång och utan all tillsyn genomströko det i den nya lokalen nyss inflyttade och ännu icke på långt när fullständigt ordnade bibliotheket. Hvarförutan Prosten Wieselgren uppref packor och rubbade skriftsamlingar, som bibliothekets tjenstemän önskade måtte blifva ostörda, tills de sjelfve vid dem kunde lägga någon hand. Detta förfarande bestämde mig till det beslut, att icke oftare låta Prosten Wieselgren fritt disponera Universitets-bibliotheket. Då han således för några veckor sedan åter infann sig och begärde, att ensam få vistas på bibliotheket, nekade jag ho. nom detta; hvaremot jag erbjöd honom antingen att få tillträde i närvaro af någon amanuens (så myc ket nödvändigare, som de småskrifter, hvilka Proster Wieselgren förnämligast sökte, hålla på att ordnas, och icke af hvem som helst kunna finnas), eller och att i sitt logis, till och med, för någon kortare tid, till