Aftonbladet – 10 juni 1841, sida 2

Går man nu deremot till det citerade numret af Aftonbladet, så står der visserligen hvad Biet citerat ifrån orden: Onekligen ligger en dunkel aning etc. till orden: Det är något när åt detta håll som Hr Rydin äfven lärer syftat; — men härefter finner man i Aftonbladet följande mening: Det är något när åt detta håll som Hr Rydin äfven lärer syftat, ehuru han velat åt en af Konungen allena utsedd kommitt öfverlemna denna vigtiga angelägenhet; men vi befare att han deri misstagit sty ganska mycket. Det synes vara ovilkorligen nödvändigt, och enda sättet, i fall man vill gå denna väg, att så väl Konung som Ständer först förenade sig om, att gemensamt utse kommitten och förklarade sig sinnade, att låta nationen genom allmän röstgifning antaga eller förkasta förslaget. Detta vore ett sätt att komma till målet, som åtminstone lofvade något resultat, och som icke kunde blifva af någon våda, då Konungen naturligtvis i alla fall vidhöll sin rätt, att sist ibland alla sanktionera förändringen. Det återstod då blott att önska, det RiksStåndens val af personalen i kommitteen kunde blifva nationelt, i stället för att öfvervägande andas ståndsfördomarne. Men huru lyckas i detta ? Detta bevisar, att Aftonbladet äfven år 1834 icke förordade utan ifven då afstyrkte Hr Rydins motion; och framställde Helt andra vilkor för användbarheten af hufvudideen; men så väl det som förekommer om att Hr Rydin ,misstagit sig ganska mycket, som den piföljande meningen: detta (nemligen Aftonbladets föreslagna method) vore ett sätt, alt åtminstone komma till något resultat; har Biet rent af uteslutit och satt ett par prickar i stället, för att få ge Aftonbladets förra artikel en motsatt tydning. Det kan i sig sjelf vara en strunt, antingen Biets redaktörer ljuga en gång mer eller mindre (uti samma dags relation från Riddarhuset är Hr L Hjertas yttrande i diskussionen om den Rosensköldska motionen äfven refereradt rent på tok, men det kan ursäktas på grund af misshörande); men dessa täta förnyelser, just i samma vefva, då man nyss på så giltiga skäl varnat Biet, äro likväl ett slags fysisk märkvärdighet i afseende på både patronernes och arbetsmanskapets Hrr Angeldorff, Wahlström et Konsorters moralitet; emedan det bevisar, att dessa Herrar, ehuru beskedliga de må anses vara mellan skål och vägg, icke synas hafva något begrepp derom att de i allmänna lefvernet gällande reglorom rätt och orätt, om lögn eller sanning behöfva komma i fråga när de sätta pennan på papperet. Det blir åtminstone svårt att här neka, det förvridningen har skett med fullt uppsåt, och att författaren till artikeln, om han ock kan glorifiera sig med f. d. Utgifvarens brorskap och appobration, likväl borde skämmas litet för sitt lyte. —mmR——