Aftonbladet – 10 juni 1841, sida 2

ingen annan betydelse än de granna, prentade bokstäfverna på en karta. De stodo der endast som en slags tillhörande prydnad. Vi hafva ej glömt lilla Johanna, fastän det stora husets innevånare, som sig bör, länge upptagit vår uppmärksamhet, och -vi smyge oss således ned i svarfvarens lilla bostad och se hvad der händer. Det var jul, men ingen glädje, ingen sång hördes derinne; fader Hjulström låg illa sjuk och lilla Johanna satt tyst oeh stilla inne hos fadren med sin stickstrumpa i handen och en uppslagen Psalmbok framför sig på bordet. En lugn resignation hade uttryckt sig i det glada ansigtet. Det var ej sorg, det var lugn der stod afspegladt. Lindgren hade varit efter presten och Johannas mor kokade kaffet i köket utan cicoria åt Pastorn som var en väldig kaffevän. Den sjuke reste litet på hufvudet och nämnde Johannas namn och straxt stod flickan vid hans säng och ville bjuda honom af den goda soppan som Kommerse Rådinnan hade nedskickat. — Men Gubben skakade på hufvudet och tog flickans hand och säde: Johanna lilla, du blir ensam, du och din mor och ingen sköter verkstaden; om du ville som jag, så gifte du dig med Lindgren; vill du det? — Johanna rodnade starkt och såg på gesällen som med förlägen min stod der och väntade på sin dom — äntligen sade hon ett sakta ja, som endast fadren hörde — men då gubben tog af sig nattmössan sammanknäppte sina händer och sade; nå så Gud välsigne er begse och gifve er lycka och glädje och en salig död, — då förstod Lindgren hvad hon svarat och närmade sig. — aTack fader Hjulström,