Aftonbladet – 8 juni 1841, sida 3

gen hördes knota öiver sitt öde, om också en och annan stöt i pannan blef följden af skakningen. Man roade sig imedleftid med att draga strån på hvarandras läppar, och låta hvarandra bekänna, hvilket som kittlade mest, och då Augusta förmådde Mathilda till den bekännelsen att delta var fallet med det tredje, så satte hon henne, så väl som Lindner, i en ieke obehaglig förlägenhet, genom att yltra, att det vore Lindner, hon i detta ögonblicket tänkt på. Framkomna till stomhemmanet, blef prostinnans första omsorg att se efter, alt intet af det medförda postlinet, glasen och flaskorna var sönder, och till sin förnöjelse fann hon, att allt var helt. Arrendatorn och hans hustru hjelpte till alt bära in anrättningen, men den ställdes undan så länge i mjölkkammaren, emedan det ej var meningen att den skulle röras, förrän närmare aftomen, och den behöfdes ej heller förr, då gästerna hemma hos sig förut intagit en stadig frukost. Den lilla stugan var nyskurad och fejad, och friskt enris strödt öfver golfvet. I den nyss hvitlimmade spiseln reste sig färskt björklöf, ända upp i den sotiga skorstenen, och en ren duk bredd öfver det lilla bordet. Balsaminer blommade i fönstren, och på väggarne voro uppklistrade taflor ur bibliska historien, hvilka togo i anspråk en liflig fantasi, för att man rält skulle kunna fatta hvad de föreställde. En gammal bibel lig på en liten hylla under taket, och bredvid den en psalmbok, hvars nötta skinnband vittnade om, att den flitigt var i bruk. Mor arrendatorskan samtalade med prostinnan, för att redogöra för hur mycket mjölk och smultron, hon hade anskaffat, och hade allt emellanåt bestyr med att schasa ut ett par höns, hvilka kommo skrockande in, och ej gerna ville afstå deras rättighet att anses såsom hemmastadda. Far, återigen redogjorde för prosten,