Aftonbladet – 8 juni 1841, sida 2

steäpple, väckte motion, att Ständerna skulle begära hos Konungen nedsättandet af en kommite, för att innan nästa riksdag utarbeta ett representationsförslag, att då öfverlemnas till Ständerna. Oaktadt det omogna och till och med ridikyla, som i många afseenden vidlåder iden, att under nuvarande omständigheter begära en sådan kommittes nedsättande, framförallt emedan ett annat förslag hvilar, såsom Rikets Ständers, till antagande eller förkastande vid nästa riksdag, var det dock klart, att hela det reaktionära partiet skulle med begärlighet emfatta detta tillfälle att söka åstadkomma en ny opinionsyttring mot KonstitutionsUtskottet, samt deri jemväl understödjas af en och annan bland de förskräckta, som, ehuru önskande en representationsreform och sjelfva i själ och hjerta icke särdeles tillgifne ståndselementerna, hafva den svagheten, att vilja följa ordspråket: alla skjuta åt den sidan lasset välter, och äro färdige att votera mot det hvilande förslaget endast på grund af en fem år förut ganska oviss förmodan, att mängden af de kommande ståndsrepresentanterne skola göra detsamma, eller såsom frasen vanligtvis lyder, att det aldrig kan gå igenom. I följd häraf var det också lätt för majoriteterna i Adeln och Presteståndet, att få återremiss på EkonomiUtskottets betänkande, som afstyrkt Hr Rydins förslag, och genom vissa serskildta omständigheter lyckades det äfven för den borgmästerliga delen af Borgareståndet, att i en knapp vändning och med en lika knapp pluralitet tillvägabringa detsamma, så att denna hors docuvre, ännu kan komma att upptaga en förmiddag i de tre ofrälse Stånden, och vill Gud, måhända en hel dag på Riddarhuset, i fall ej mannen i röda sammetskåpan och knäbyxorna, dessförinnan med sina trumpetare svänger upp på Riddarhustorget och hemförlofvar de trötta riksdagsmännen till deras midsommarsvärf. För att nu något närmare, men ändock i korthet, förklara det här ofvan uttalade omdömet om denna sak, så böre vi förutskicka den anmärkningen, att långt ifrån det någonting farligt skulle ligga uti tillförordnandet af en sådan kommilt, kunde det till och med i ett afseende synas önskligt. Vi äro nemligen öfvertygade, att KonstitutionsUtskottets förslag, som utgår från en allmän och rationel, d. v. s. förnuftsenlig, gruad för valrätten, och emot hvilket, märkvärdigt nog, intet enda inkast af verklig vigt kunnat göras, med undantag af just den omständigheten, att det är för myeket rationelt, omöjligen kunde undgå att ytterligare vinna i opinionen, vid jemförelsen med hvilket plockförslag som helst, och isynnerhet ett med sådant, som kunde utarbetas af en utaf Regeringen tillsatt kommitte, då det icke finnes någon rimlig anledning att förmoda, att denna kommitte skulle sammansättas i annan riktning, än de närvarande majoriteternas inom Adein och PresteStåindet, det vill säga helt och hållet i hofvets och och de högre prelaternes intresse. Men ett oting är och förblifver likväl ett oting, och hufvudsakliga skälet, hvarföre denna kommitt skulle tjena till ingenting annat än att åter förgäfves kasta bort en hop pengar, är dess fullkomliga öfverflödighet, äfven under förutsättning att det nu hvilande förslaget blefve förkastadt. Detta vilje vi i få ord närmare utveckla. Ett resultat af denna riksdag är, att i hvad fall som helst representations-reformens nödvänIdighet icke mera kan begrafvas eller skjutas unIdan för en enda riksdag. Men om eck KonstitutionsUtskottets nuvarande förslag, emot hvad lvi dock hoppas, ej blir antaget, och ett annat Iskall påtänkas, så kan det ej antagas till hvilande förr, än ett nytt KonstitutionsUtskott utarbetat och framlagt grunderna derför. Tillförordnandet Jaf en kommitt kunde då icke hafva någon enIda tänkbar nytta med sig, annat än den, att lemna Utskottet tillräckliga och fullständiga grun,Ider och materialier till en sådan utarbetning. Men sådana materialier — och det är detta, som i synnerhet bör märkas — sådana materia,Ilier och grunder finnas redan till öfverflöd, och L mer än till öfverflöd, för banden uti den mängd Jaf serskilda förslag, afvikande från det hvilande, hvilka under denna Riksdag blifvit afgifne och un-Ider diskussionerna motiverade, såsom t. ex. Utskottets första förslag i-betänkandet JM 38, ProI fessor Thomanders, Prosten Odmans, Major vor Troils, Grefve Spenss, Friherre Sprengtportens, Hr von Hartmansdorffs, m. fl. Nu är det ialla händelser gifvet, att om ett kommande Konstitutionsutskott behöfver utarbeta ett nytt förslag, loch detta, emot all förmodan, icke skulle komma , latt qvarblifva på hufvudgrunden af allmän valrätt, Id. v. s. på n. v. Konstitutionsutskottets, med -lnågra smärre modifikationer, så måste Utskottet ERSATTS RSS NG AE FE SKK SA NS ——LLJTV—Lv—— ETC ESSNSSS