Aftonbladet – 8 juni 1841, sida 2

dag. En glädje, hvaruti dock blandade sig nå gon tvekan om Lindner skulle antaga bjudnin gen, spridde sig härvid dfver Mathildas sköna an sigte, men det lätta molnet flydde snart, nä Lindner, efter att med en hastig blick hafva sök läsa hvilken hennes önskan var i detta fall, me en vördnadsfull bugning antog inbjudningen. i Man följdes åt ut, för att i vagnar eller til fots begifva sig hvar och en till sitt, men innar man åtskiljdes, tillkännagaf prosten, att han på följande Thorsdag ämnade köra in sitt hö på sit stomhemman, och yttrade sin förhoppning, at herrskaperna då, såsom vanligt de föregående å ren, ville hedra honom med att hälsa på honon der. Det blef ett högt jublande bland ungdo men, ty denna dag brukade alltid vara en gläd jens fest för dem, och å egna och de sinas väg. nar tolkade de gamle en hjertlig tacksamhet. Thorsdagen kom. Tidigt om morgonen vor de unga vakna för att öfvertyga sig om att de skulle bli en klar dag. Lätt misslynta blefv( de, då de i dagbräckningen sågo solen omgifver af töcken, men cen mulen morgon gör en kla dag, och snart jagade dimmorne utåt sjön oci bort åt bergen, och då solen i sitt ljusa maje stät höjde sig på en fullkomligt molnfri himmel öfverlemnade sig de unga åter till den trygga stärkande hvilan. På förmiddagen syntes vid prostgården trennt hövagnar framdragne. De voro till bälften fyll de med hö, och Gustaf och Mathilda, biträdd af Jägmästaren, Augusta och Lindner, voro sys selsatte att i häckarne infläta löf och blommor Prosten satt på förstuguqvisten, rökande sin pipa utdelande åtskillige föreskrifter huru han ville h: allt anordnadt, och prostinnan, åtföljd af sin ad jutant, hushållsmamsellen, trippade af och an e mellan köket och den i en flygelbyggnad på går den belägna handkammaren. Å aHar icke jägmästaren låfvat hjelpa mig mer vunschen? erinrade prosten. Jägmästaren öf