Aftonbladet – 8 juni 1841, sida 2

——w rr verlemnade bestyret med hökärrornes klädande åt de andra, och nalkades prosten, som emedlertid gifvet ordres om att ett stort stenfat skulle utflyttas på bordet i bersån, och att äfvenledes 1udimaterierne till punschen skulle ditbringas. Jägmästaren tog af sig rocken, knöt ett förkläde, som han lånt af hushållsmamsellen, för sig, vecklade upp skjortärmarne, och var snart i gång med att i stenfatet sammanblanda de fyra elementerne,icke sparande på citronerne, hvilka vid den tiden ännu spelade en så vigtig rol vid punschlagningen. Allt då och då begärde han prostens utlåtande huruvida punscher vore nog söt, eller stark, 0. s. v., och när den omsider var approberad, och hunnit svalna, fylldes den på lerkrus, hvilka försigtigt nedläddades i en af hökärrorne, Medan man ännu höll på med detta bestyr, ankom posten. Prosten skickade in efter nyekeln till väskan, och när ban öppnade den, fann han der bland annat en embetsskrifvelse från sekreteraren i musikaliska akademien. Den innrehöll en anmodan till prosten, att till organisten Lindner öfverlemna en inneliggande fullmakt att vara musikdirektör, med tur och befordringsrätt, och tillika skulle Lindner underrättas, att han blifvit utnämnd till ledamot af akademien. Detta vore en gärd af aktning, som akademien ville visa honom för ett förtjenstfullt musikaliskt arbete, som han inlemnat till densamma. Prosten drog några djupa tag ur pipan, lade åter ihop glasögonen, hvilka fått komma upp för att göra tjenst vid brefvets läsning, och var färdig att ropa Lindner till sig, för att meddela honom den angenäma underrättelsen, då i detsamma det föll honom in att det vore bättre vänta till aftonen, då han vid bålen, under proponerandet af en skål, ville ge mera högtidlighet deråt. Det hade icke förr än nu fallit prosten in, att Lindner och Augusta verkligen hade något äk