Aftonbladet – 3 juni 1841, sida 3

feldt gingo in i dårhuset. Flera celler öppnades och tillslötos, och ändtligen kom man till den. ler, enligt den medföljande vaktmästarens uppvift, den sjukaste af de sjuka förvarades. Blid: ;reps af en aningsfull ängslan, och tvekade et ögonblick om hon skulle gå längre, och vakt mästaren, som märkte detta, och trodde att de kom af en vanlig rädsla, lugnade henne mec len försäkran, att hon i detta ögonblick ej hade något att frukta af den vansinnige. Det vore nu den tid på dygnet, då raseriets kraft vore ittömd, och den sjuke låg i en maktlös dvala Cellen öppnades, och ur träsängen, i hvilken nå: ra halmstrån utgjorde den enda bädden, reste sig långsamt en figur, af hvars utmerglade lemmar, tofviga hår och stela, men ändock vilde blick man svårligen skulle kunnat sluta att der fordom inneslutit en förnuftig, god och skön själ. Hur är det med herr Ernst i afton? frå sade medlidsamt den gamle vaktmästaren, soir visste att den vansinnige nu hade ett af de si kallade ljusa ögonblicken, hvilka dock i grunden äro de olyckligaste för den vansinnige, emelan de äro bloss, vid hvilkas sken han upptäcser det sdarkness visiblen, som eljest kringvärfver hans själ. Men i detsamma den tillfrågade sjorde sig färdig att svara, föll hans blick på Blida, som skälfvande stod der, med möda upyehållen af sin mans armar, och med ett vildt genomträngande skri af — Blida! föll Ernst yaklänges på golfvet. Vaktmästaren skyndade ram för att hjelpa, men med ett sakta: pJesus shristus vare hans själ nådig — han är död! vände han sig om, för ait åtlyda Ehrenfeldt,