Uti ett nummer af den med sista posten hit ankomna tidningen Leipziger Allg. Zeitung, läses följande korrespondensartikel från Stockholm. som torde förtjena att närmare belysas: ,Då nyligen (såsom det säges, af en resande), uti Franska tidskriften Revue de VEurope, om vår Kronprins blifvit yttradt: att han vore föga älskad af folket, så är detta endast ett allt för tydligt bevis på att berättaren, antaget att han velat säga sanning, helt och hållet saknat tillfälle att höra hvad folket tänker om vår Kronprins. Denne, i hög grad vetenskapligt bildade, furste vinlägger sig fullkomligt om sin höge faders dygder och åtnjuter i alla klasser af det borgerliga samhället samma kärlek och vördnad som denne. Man låte endast icke villa sig af det som förekommer i oppositionsbladen och äfven till en del inom Riksförsamlingens Kamrar. Detta är resultatet af ett tillräckligt nog kändt partis ovilja, som begagnar sig af den oinskränkta tryckfriheten, för att väcka oro, sorg och misstroende, men hvilket icke finner någon sympati hos den omätligt större pluraliteten af nationen. Det lärer väl medgifvas, att detta är en af de allrakuriösaste af de många kuriösa exportartiklar, som man på en sednare tid sett i Leipziger Allgemeine Zeitung. Vi hafva icke sett artikeln i Revue de VEurope, men kunne deremot ej undertrycka vår förundran, att en man, med så vidsträckta relationer som egaren af Leipzigertidningen, Tysklands störste förläggare, kan antingen förnedra sig så långt, att för kontant betalning intaga slika hopsmörjelser som den ofvanstående, eller ock välja sina korrespondenter så utan all urskillning, att hans redaktion en eller par gånger i veckan låter dra sig vid näsan med riktiga ammsagor om förhållanderna härstädes. För läsare i Sverige behöfver visserligen icke ett ord tilläggas, för att upplysa om Tätta förhållandet med allt detta; ty här vet man lika väl, att ingen oppositionstidning insinuerat, att Kronprinsen ej vore älskad, som att några antidynastiska tänkesätt ej finnas hos den delen: af representationen; som räknar sig till deu vanligen så kallade oppositionen. Vida riktigare är då ett yttrande af en korrespondent i Augsburger-tidningen, för ett par veckor sedan, der det stod, att personer väl torde finnas i Sverige, som ej äro dynastien illgifne, men att desse personer ej skola sökas