AGAN OCH MODKRÄMERSKAN. i NOVELL AP PELIX HOBNAND. i IV. Mustapha, bvilken, såsom husfader, hade åliggandet att fördela maten, hade imedlertid medfbåda händerna gripit denna böna, bestämd att tillfredsställa allas aptit, och, utan annatidissektions-vertyg än si na fingrer, sönderdelat eller rättare sönderslitit henne i en mängd oformliga stycken, som ifrån fatet sen st öfvergingoj på gästernas brödskifvor och af lem fattades och förtlärdes utan vidare ceremoni. Hvar och en begagnade här de naturliga verktygen, : hvarmed Försynens godhet utrustat alla menniskor,! och åto på en gång upp rätten och tallricken, hvilken sistnämnde blef allt mindre nödvändig, i den mån den förra förminskades. Helena kände vid denna anblick en oemotståndlig motvilja, som hon ej kunde besegra till den grad, att hon förmådde del-taga i den sällsamma måltiden; Victorine sjelf hade en ganska sorgsen uppsyn. Men hvad fattas er då, mamsell Helena? Hvyarför äter ni inte? ropade den fordna portvakterskan. Ack, herre Gud, jag förstår, det är derföre, att ni inte ännu är van vid vår fader Adams knif och gaffel. Ja, vi ha, min själ, inte haft så lätt att vänja oss dervid vi heller; men nöden har ingen lag, ty, ser ni, man bar inte annat bordsilfver i Algier.n Riset utdeltes på samma sätt åt gästerna, medelst en stor och groft utskuren träsked. Derefter bar negrinnan in ett stort lerkärlsfat, som innehöll en föga lockande anrättning, bestående af en blandning hvetedegsgryn och smått hackadt lamkölt. Denna spis, som är af en afskyvärd smak, utgör Barbareskernes favoriträtt; det är den de utmärka under namnet kustwisu; derpå följde några tunga bakelser, kokta i här ja, och hvilkas lukt på ett obearligt sätt ansrep näsan på tio stegs afstånd. De jente på en gång till mellarrätt och till desert, ch bärmed slutades måltiden, till Helenas stora beåtenbet, emedan hon var nära att falla i vanmakt, på en gång af trötthet öch afsmok. Den enda dryck, som uppfriskade det sällsamma kalaset, var ett klart ) Se Aftonbladet för den 49, 24 och 24 Mai