Aftonbladet – 22 maj 1841, sida 2

AGAN OCH MODKRÄMERSKAN. ) NOVELL AF FELIX MORNANDB. HI. Min Gud, sade den glädtiga Helena efter de förta helsningarne, chur löjlig du ser ut i din kostym som favorit-sultaninna? Vet du, att du är så lik som ett bär stalldrängarne i Cirque Olympique? aTycker du? frågade Victorine sorgsen. aJa visst. Hvad är det för ett besynnerligt infall att kläda sig å der som en lindansare? men jag förstår: du har velat följa landets bruk; så kokett! nå väl, men uppriktigt sagdt, klär det dig inte rätt väl, och jag tycker att du såg tusen gånger bättre ut som du var förr Och hvad tror du jag tyckte! men det har inte berott af mig; jag har måst lägga bort hela min lilla vackra Pariser-toillect och spöka ut mig med allt det här skräpet, som har tillhört en död, tänk bara det, en af de hustrur, som min man haft före mig och hvars drägt han tvungit mig att antaga. . oocAck, min Gud! Men det är ju en riktig blåskägg den der karlen! Så der är det, lita bara på de der Turkarne! han såg ändå så mild och from ut när han gjorde dig sin kur i Paris. sÅt hvem säger du det? Har jag inte sjelf blifvit narrad derpå aldra först? men när jag en gång väl var här, ack, min Gud! hvilken åtskilnad! Jag har måst låta begrafva mig lefvande i det här usla nästet, under det jag var så tokig och trodde nig komma i ett sådant der förtrolladt palats, hvarom det talas i Tusen och en natt, eller som man får se På operan som du vet . . . aDet är visst sant, inföll Helena, catt jag trodde jag skulle träffa dig i något fee-slott, men det här svarar alldeles inte mot hvad jag väntat; men om boningen är dålig, så måste väl det uppvägas af otaliga nöjen och förströelser. aNöjen och förströelser! Ack, min bästa du, jag hör icke af några sådana; min mor och jag tillbringa våra dagar här med aut gråta och att sakna den tid då vi begge två voro, hon i sin portkammare ) Se Aftonbladet för den 49 och 21 Maj.