Aftonbladet – 15 maj 1841, sida 3

Ackn, sade damen slutligen med rörd stämma, gör denna qvinna inga förebråelser! Hon kar blifvit tillräckligt straffad. Tro icke, att det yttre, förgyllda skalet af lycka, som omger oss inför verldens ögon, alltid skyddar oss mot själens lidande. Jag har varit mycket olycklig sedan jag sist såg er, ty Emanuel, jag älskade er! Ni älskade mig!o ropade målaren utom sig af glädje, i der han kastade sig ned för hennes fötter. Ni älskade mig! O min Gud, hur var det då möjligt! — — — Men, jag förstår, stoltheten förblindade er! Ni ville icke tro, att en stor målare låg gömd bakom den obekanta ynglingen, som vågade tillbe er. — — — Men ingenting är ännu förloradt, räck mig er band, min fru, och jag skall uppresa mig ur min förnedring och jag skall, som Leontine Grays make, bli hvad naturen ämnat mig till. Leontine blef härvid dödsblek. O min Gud, ni vet då inte — — — ni har då inte hört ute i staden? ...Ing.n har då sagt er?... Nej, från den dag jag såg er i fönstret, har hela min ungdom återkömmit tillika med hela min kärlek; jag har icke talt om er med någon; det förekom mig som om min dröm skulle försvinna, om jag sökte genomskåda den och att ert namn skulle fläckas om det ljöd från en annans läppar. Ack, jag vet inte hur jag skall säga er det... , Leontine gömde sitt bleka anlete i sina händer och tårar frambröto mellan hennes fingrar. Tala, min fru.x ,Emanuel, jag är icke mera fri; jag är inte längre Ltortine Gray, jag är fru de Varennes.n Emanuel Dick steg långsamt upp. Dö då! ropade han slutligen ur djupet af sitt bröst och med knytnäfven hårdt tryckt mot pannan. Dö, arme konstnär! Qväf din galna föreställning om ära och sällhet ! Dervid skyndade han fram till porträttet, ryckte ned det på golfvet, trampade derpå med fötterna, sönderslet duken och kastade bitarna omkring rummet, lik ett lejon, som söndersliter sitt rof. Derefter nedföll han åter nästan sanslös på stolen; Låontine betraktade honom stum och nedslagen. Nu hördes en grof röst ute i salongen; det var herr de Varennes som återkom från sin landtegen