Aftonbladet – 15 maj 1841, sida 3

VE rosa VIA IUTUAMIULUL al 211 SFC VUIER) 10 git i Kabinettskassefrågan, så anse wi oss likvi tillika icke böra lemna obemält, att Hr B. u några föregående fall yttrat sig på ett sätt, al han ingalunda kan betraktas såsom en anhän gare quand måme åt Regeringen. OM ETT PAR YTTRANDEN AF HERR I. J HJERTA, I FRÅGAN OM EXTRA STATS REGLERINGEN. Läsaren torde benäget påminna sig, att me dan öfverläggningarna om den så kallade extr statsregleringen föreföllo i Riksstånden, gjorde i ett par andra tidningar emot detta blads För läggare, Hr L. J. Hjerta, några anmärkningar, följd af hvad han uti ett par punkter förmen tes hafva yttrat under diskussiomerne på Rid darhuset. — Till svar derpå erinrades, att an märkningarna grundade sig på en dels oriktig dels ofullständig uppfattning af berörda yttranden, hvarföre han förbehöll sig, att, när proto. kollet hunnit uppsättas, få låta dem inflyta bladet. Detta förbehåll begagnas nu för tvenne af dessa anföranden, det ena, angående Svea ka. nal, det andra, om anslaget till Waxholms fästning. Vi meddela i dag, till en början, det förra, tillika med en replik på en dervid gjord anmärkning af en annan Ledamot, hvilken anmärkningsinnehåll synes af repliken. Det första yttrandet var följande: sEfter det sätt, hvarpå några Talare här bafva börjat och fört denna diskussion, är det något ganska ofördelaktigt, att uppträda med anmärkningar emot det förslag, som Hr Lagerbjelm framställt. Det är naturligt, att det finnes en riktning äfven af statens materiella krafter, som men kunde kalla deras poetiska sida, hvilken lätt verkar en viss värma i sinnet och framställer frestande föremål för inbillningskraften. Af sådan natur är dessa krafters användande på större kommunikationsanstalter i synnerhet på jernvägar. Det är klart, att menniskosinnet känner sig stolt och lifvadt vid tankan alt kunna besegra stora naturhinder; det finnes en viss drift bos menniskan att herrska öfver de döda elementerna och derna drift känner sig stegrad i samma mån, som de hinder äro stora, hvilka måste öfvervinnas. Det är också klart, att en nation måste känna sig mera böjd att ingå i sådane företag, då de kunna blifva ett föremål för nationalstoltheten, och regenterne å sin sida, måste känna sig benägne att gynna sådana äfven derföre, att historien upptecknar, att det eller det företaget har under den eller den regentens tid blifvit gjordt. Det är förmodligen af dessa förenade anledningar, som man här hört åtskilliga Talare icke blott anföra de skä;, som kunna hemtas från sjelfva sakens, om jag så får säga, prosaiska nytta för landet, utan äfven åta sina tankar och ord tega en högre flygt, och mana hvar och en, som bade ett fosterländskt sinie, att genast ingå på företaget. Under ett sådant örhållande kan jag visserligen icke finna, att det ordras, såsom en värd Talare nyligen uttryckt sig. något serdeles mod, för att tala för förs!aget och bestrica de gjorde anmärkningarne. Det fordras snarare något mod, för att tala deremot; men jag vågar dock taga mig friheten hemställa till Ridderskapet och Adelns bedömande några sådane, ehuru sg är så mycket mera obenägen dertill i allmänhet, som jag vågar räkna mig till en af de varmaste vänner af sådane företag, när de låta förena sig med en klok beräkning af frukterna. Jag var icke sjelf vuxen vid den tid, då Götba kanals anläggning börjades, men, mine Herrar! jag har hört många personer, som redan den tider deltogo i de allmänna öfverläggningarne, säga, att när frågan om denna kanal först väcktes år 1809, så gick man till väga ungefär på samma sätt, som nu. Saken togs i betraktande icke så mycket från den kalla, beräknande synpunkten, utan såsom en natiomalsak, emot hvilken man kom ingen väg med arithmetiska kalkyler. Man ansågs icke såsom patriot, om man ej ville teckna sig för Götha kanal. Denpa kanal är nu färdig, men jag tager mig friheten fråga, huruvida, om man då hade vetat hvad den skulle komma att kosta, om man vidare hade vetat, eller gjort sig tid att förut undersöka, om icke en annan kanalled kunde öppnas som hade sammanbundit hufvudstaden Stockholm med Götheborg, eller Hjelmaren med Wenern; jag hemställer till hvar och en af Ridderskapets och Adelns Ledamöter, om icke, derest man funnit sig i denna belägenhet eeh haft någon siareförmåga för framtiden, ett stort antal af dem, som då röstade för den dåvarande planen för Götha kanal, troligen hade tillstyrkt, icke att ingenting skulle göras, men åtminstone något litet dröjsmål, för att öfverväga, huruvida icke något äunu kunnat vara att betänka, för att bespara några utgifter, som nyttigare kunde användas på andra håll. Man har visserligen bär nämnt en konsideration, hvilken sätter, om jag så får säga, ämnet utom all fråga om beräkning, och det är den politiska synpunkten. Jag har redan vid föregående tillfällen fått mycket påskrifret för hvad jag härom vågat yttra; men jag kan dock icke underlåta, att äfven nu taga mig fribeten erinra, att det. enligt min öfvertygelse, icke vore möjligt, att ej vår Regering skulle hafva sett sig så väl före i sitt politiska system, att ju den mångåriga vänskap, som förenat denna Regering med vår östra granne, likasom med pr a Te a RT a Sa St