Aftonbladet – 14 maj 1841, sida 2

Ir Schartau först ordet, och begärde bifall till beänkandet på de skäl, som Utskottet anfört. Hr Halling önskade deremot, att först måtte afgöras, huruvida detta kreditiv, såsom Utskottet föreslagit, skulle fördelas i 2:ne lika delar, och klanrade en sådan fördelning såsom stridande mot 63 S R. F. Denna delning hade visserligen gammal praxis för sig, men vore icke enlig med grundlagens föreskrift. Huruvida densamma skulle antagas eller ej, komme att äga ett stort inflytande på bestämmandet af summans storlek. Hr Helsingivs kunde såsom reservant icke gilla betänkandet. Med 2350,000 Rdr kunde icke stort uträttas för Riket3 försvar; om vi än icke hade anledning att befara ett krig, deruti vi komme att deltaga, kunde likväl en brytuing mellan andra makter lätt inträffa, dervid från vår sida en beväpnad neutralitet borde iakttagas, och för detta ändamål vore, såsom man lätt kunde finna, 1350,000 Rdr otillräckliga. Instämde för öfrigt med Hr Falling. Hr Gezelius klandrade Utskottets: åtgärd, att föreslå fördelning af kreditivet, såsom icke i grundlagen föreskrifvet, och ville icke heller medgifva någon ersättning. Instämde i öfrigt med hvad Hr Halling i öfrigt anfört. Hr Wijk förenade sig äfven med Hr Halling, och förklarade, att han för sin del ämnade ställa sig grundlagen till efterrättelse. Hr Schartau: Utskottets tillstyrkande hade här blifvit klandradt, men många andra skäl kunde anföras såsom orsak för nedsättningen. Tal. motsatte sig Hr Hallings förslag, att man först skulle afgöra, huruvida fördelning skulle ske eller ej; ifall detta förslag vunne framgång, kunde det inträffa att man först beslöte, att ingen fördelning skulle komma att ske, och derefter att man bestämde lilla kreditivet till en million; Regeringen skulle i detta fall kunna disponera hela denna million, eller dubbelt mer än tillförne, för försvarsverkets räkning. Tal. fästade uppmärksamheten på huru detta kreditiv hittills blifvit användt, såsom till truppers underhåll i hufvudstaden 1838, till skansanläggningar, försänkningar, c. Önskade bifall till den i betänkandet tillstyrkta fördelningen, då redan 5 Riksdagar förut en sådan ägt rum, samt yrkade, att Ståndet, såsom ett uttryck af silt ogillande utaf det sätt, hvarpå kreditiv-medlen hittills blifvit använda, måtte bifalla den tillstyrkta nedsältningen. Hr Petre. Den första Talaren hada hänvisat till 63 Reg.formen såsom förment hinder för Utskottets delningsförslag, men om denna åsigt vore riktig, hade samma Talare sjelf i förväg brutit stafven deröfver, då han för någon tid sedan, på detta rum i motsatt syftning yttrade sig om spanmilskreditivet. En annan Talare — en af Stockholms äldste representanter — hade jemväl instämt i nämnde omdöme om grundlagens bud; men samme Talare hade thy förutan gifvit Stockholms borgerskap och menige man — ja, hela Svenska allmänheten — nog af att tänka på, då han, för några dagar sedan, i en annan statsregleringsfråga, från sin bänk förklarade, att han vid Riksdagens början ansåg sig böra följa grundlagen, men nu mera, närnare Riksdagens slut, fann sig af omständigheterna föranledd, att densamma frånvika — ord, som Hr Petrc hoppades att protokollet skulle återgifva. Ett förklarande af förste representanten från Götheborg, att han ville ställa sig Sveriges grundlag till efterrättelse, vore för Hr Petre ett så angenämt budskap, att han för sig ville göra den 9 Maj 1841 till en bemärkelsedag. Herr Petre utvecklade jemväl sin mening i sjelfva saken, och slöt med att instämma med Hr Schartau. Hr Helsingius hade af den förra Talaren fått uppbära en skarp apostrof för sitt anförande under diskussionen om Kabinettskassans skuld; han lemnade Hr P:s anförande åt sitt värde, synnerligast som det egnade sig ganska väl till en tidningsartikel. Hen hade önskat att någon fördelning icke måtte ega rum, emedan han i detta fall tvingades att votera för en högre summa, än den Utskottet föreslagit. Hr Rydin telade för högre anslag och förespeglade isynnerhet vådliga följder af summans nedsättning, i händelse af missvext. . Hr De Marde yurade sig äfven mot en fördelning al anslaget och kunde, i fall denna antoges, icke bifalla en nedsättning. Trodde att man först borde afgöra huruvida någon fördelning skulle ega rum eller 6j. Hr Legergren ansåg deremot beloppet först böra bestämmas. Trodde ej, i likhet med Hr Schartau, att användandet af det förra kreditivet borde läggas Regeringen till last; tvärtom borde Svenska folket, hvarom så ofta här blifvit ordadt, stanna i förbindelse för det medlen blifvit använda till lugnets återställande i hufyudstaden, som på så betänkligt sätt blifvit stördt; ej heller borde det klandras, att de blifvit använda till befästningar af inloppet till våra hamnar, eller iordningsättandet af vära gränsfästningar. I afseende på Hr Petrs anfall mot Hr Helsingius nöjde Talaren sig med att instämma med denne sednare, att Hr Petres yttrande vore passande för en tidningsartikel; han ville endast tillägga i såIdana tidningar, som hade för syfte att missleda opinionen. Hr felsingius tillade till sitt förra yttrande att Than vädjade till protokollet i hyad rörde hans anI förande i frågan om Kabinettskassans skuld. Hr Petre. Då i början af diskussionen 65 8 ReIgeringsformen blifvit åberopad och legaliteten af StatsUtskottets åtgärd i afseende på detta ifrågavarande betänkande blifvit ifrågasatt, hade det varit