Aftonbladet – 14 maj 1841, sida 2

skulle kunna dela sitt rykte med henne! Under tiden förde han, såsom de fleste konstnärer, ett obemärkt lif, fullt af arbete och försakelser. Må läsaren för öfrigt iche föreställa sig vår Emanuel Dick såsom en af dessa artister med oren halsduk, framtittande armbågar och oborstade stöflor; tvärtom var hans hemliga elände gömdt under hela lyxens och vällefnadens yta. Intagen af de högsta begrepp om sin komst, tålig, oförtruten, afbidande framtiden med orubblig tro, satte han ett stålklädt bröst emot afundens och motgångens anfall. Han målade för nästa exposition tre stora taflor, hvaraf hans vänner lofvade honom en obestridd framgång; med denna utsigt för sina tankar och kärleken till Leontine i hjertat, fann han rosor öfverallt bland törnet. I lifvet gifvas likväl vissa olycksdagar, dagar, då hvarje fruntimmer man möter är fult, då hvarje vagn som far förbi på gatan, stänker en full med smuts, då alla de man söker äro borta, då alla företag slå felt, då man sticker sönder fingraraa på hvarje blomma man vill plocka, hvarje käpp man tar upp från marken, är en huggorm och hvarje brödbit, man för till sina läppar, är en sten. För Pick var det nu en sådan dag. Af de tre taflor han sändt till expositionen, blef den ena sönderstött på vägen af druckne bärare; den andra blef af juryn förklarad såsom en ung mans tilltagsna försök och den tredje, som var den obetydligaste af alla tre, antogs, men man hängde henne mellan tvänne sudderier, liksom Frälsaren mellan de båda röfrarne, på en plats med ofördelaktig dager der ingen fick det infallet att söka henne. . . Alla den unge artistens förhoppningar 8mgo upp i rök: hans cahier med teckningar, som han Jemnat till en köpman, blef bortstulen, och han