Aftonbladet – 13 maj 1841, sida 3

Utdrag af ett bref, dateradt Sölfvitsborg den 2( April 1844. Åter har jag varit i Carlskrona, min vanliga års lur, och då allt hvad som rör Konung och Fädernes land vanligen väcker min uppmärksamhet; ?så kan ja; ej afhålla mig ifrån, att göra mina anmärkningar då jag kommer till denna för fäderneslandet si vigtiga station, i förmodan, att de i sinom tid möj ligen kunna vara till något gagn. Hvad nu fästat min uppmärksamhet är en aktningsvärd handling af Rikets Ständer, som bevilja anslag till en vattenledning ifrån Augurums å til Carlskrona. Afståndet utgör en Svensk mil, och ledningen kommer visst icke att gå öfver någo jemnt plan, utan öfver höga berg och igenom mo ras och sjöar. Skall denna anläggning verkliger gå för sig, kan jag på förhand försäkra, att der blir den andra Götha kanal, men sannolikt medför vida mindre nytta. — Man tänke sig endast, at ledningen, för att blifva ändamålsenlig, måste göra frostfri hela vägen, ty eljest är den utan någo nytta; men det kommer att kosta vackra summor Carlskronas invånare bestå mest af flottans mili täre och civile embets-. och tjenstemän, hvilka ick hafva andra tillgångar än sin, uti graderna, högs olika fördeldta lön, och af några borgare, som fö det mesta skola hafva sin lifnäring af dessa tjenste män. — Carlskrona stad eger verkligen anspråk på Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers åtanka, i vatten väg, ty eljest har staden, mig veterligen, ingen at vända sig till. — Förr har Sverige varit nästar jemnt inveckladt i krig, och styrelsen för Carls krona har således haft andra göromål, som hindra den ifrån att tänka på den småsaken vatten, isyn nerhet som transporten mellan Lyckeby och Carls krona, hvad flottans bhbehof af vatten vidkommer gått lätt för sig. Men vi hafva nu haft en tjugosex årig fred, ech under detta lugn har Carlskron: stad haft nu varande sjöministern till befälhafvand amiral, jag vill minnas femton år, utan att hal kunnat skaffat staden vatten. Han hade likväl der: till haft en. som mig tyckes, enkel utväg, som, utar att mycket oroa Kongl. Maj:t och Rikets Ständer kunnat försökas. Blekinge läns Landshöfdiog hai visst aldrig kommit att tänka på något sådant, och hvad angår den, som nu, efter. sjöministern, motta. git chefskapet, så säges han redan hafva begärt sit afsked, oxh mer kan man, som jag tycker, ej begära af honom. Men nu till mitt förslag, som, åt minstone för fattigt folk, kunde lätta tillgången på