Aftonbladet – 8 maj 1841, sida 2

APRNMIPBVIRveI, IVP VvBI vB, ff MISHRULLLSES FIUHRUM UUIG bestämmas. Hade det af mig berott, så kunde jag visserligen önskat denna sjelfva bestämning annorlunda, ehuru i ett ärende af denna art hvilket beslut som heldst utan tvifvel hade blifvit klander underkastadt. När imedlertid allting skett såsom det skett, när Utskottets beslut blifvit hvad de mig förutan blefvo, anser jag dessa åtgärder icke vara vådligare, eller den deröfver förda klagan icke af en mera eftertänklig beskaffenhet, än att Utskottet ganska väl kan derför reda sig. Det vill af här fällda yttranden nästan synas, som om det höglofliga StatsUtskottet i sina fickor eller under sitt lås och nyckel gömde alla statens hemligheter. Det låter som om aldrig en strimma af upplysning kunde komma fram der det icke behagade höglofl. StatsUtskottet att utsläppa, eller som om, när höglofl. StatsUtskottet behagade förborga något, så skulle det blifva förborgadt för alla slägter och tungomål. Och likväl vet hvar och en, att det alldeles icke så förhåller sig. Det höglofl. StatsUtskottets bön förutan, larer det väl bero på kronans utrikes minister eller på hvilken annan god och hederlig menniska som vet något, att deraf uppenbara sä mycket eller så litet, som de vilja hafva framlagt idagen. Om också alla och en hvar af de af Utskottet begärda handlingar vore af den ömtåliga beskaffenhet, att icke en prick af dem tålde dagsljuset, så måtte det väl funnits andra lika goda papper, af lika eller mera upplysande egenskap, eller en annan eller andra former för upplysningars meddelande, bland hvilka utrikes ministern hade kunnat göra sitt val: och hvilket Utskott eller utskottsbeslut har väl den makt att hindra en kronans minister ifrån en sådan rättighets begagnande. Och huru mycken benägenhet för allt ondt och oförmögenhet till allt godt, huru mycken ränkfullhet och list man också pligtskyldigt tror sig böra förutsätta hos denna Riksdags StatsUtskott, så ville jag väl sett om någon skulle hafva understått sig att förvägra meddelandet till RiksStånden af upplysningar, hvilka i sådan uppgifven afsigt blifvit till Utskottet öfverlemnade. Att deremot bedöma hvad af diplomatiska handlingar behöfver hemlighållas eller icke, den förmågan och den skyldigheten kan jag icke finna att 30 Riksdagsordningen föreskrifver Rikets Ständers StatsUtskott, utan, ehuru beqvämt det måtte vara, att på andra samveten öfverflytta en sådan förbindelse och sedermera klandra den, för det sätt hvarpå de sökt den uppfylla, lära de statsmanna-egenskaper, som för ett sådant urskiljande erfordras, väl icke med lika fog kunna förväntas af de fyra Ståndens ombud i ett Utskott, som af en statsminister för utrikes ärenderna. Under en sådan förutsättning måste jag lemna derhän med hvad rättvisa man kan uteslutande lägga StatsUlskottet till last, att dat icke haft ytterligare upplysningar att meddela sina värde principaler. Vid hufvudfrågans behandling var jag för min del af den mening, rörande betänkandets redaktion, som blef Utskottets majoritets. Bredvid denna sökte trenne sins emellan, och i vissa hänseenden äfven med Utskottet stridande meningar, att göra sig gällande. Jag är skyldig att redogöra för skälen hyvarföre jag icke biträdt någondera. Den ena finnes uttryckt i den första af de betänkandet vidfogade reservationerna. Den innefattar åtskilliga upplysningar, hemtade ur angifna källor. I Utskottet begärde jag den på bordet i uppgifvet ändamål att få närmare granska den och tillse huruvida jag med min röst kunde medverka till dess intagande i memorialet. Hvarken de värde reservanterne eller Utskottets öfrige ledamöter understödde mig häruti. Jag tycker mig likväl, i hvad som sedermera händt, hafva funnit en ytterligare styrka för min förmodan, att ett närmare begrundande af dessa upplysningar och deras rättande derhän, att de kunnat i betänkandet inflyta, icke hade varit så alldeles ogagneligt. Man hade derigenom kunnat få i Utskottet diskuterade och utredda vissa invecklade och tvistiga förhållanden, och man hade genom en sådan utredning kunnat undvika å ömse sidor att gifva en större offentlighet åt mer eller mindre direkta beskyllningar för oriktiga uppgifter. Sålunda justerade upplysningar hade kunnat i betänkandet ingå, emedan man tryggt kunde förutsätta, att de värde reservanterne med sin yttrade afsigt att låta dem komma till offentlighet, icke kunde hafva trädt den Utskottet förelagde grannlagenheten för nära, utan fasthellre aldrig hade med dem framkommit, utan, eller emot utrikes ministerns vilja eller vetande. Nu åter, då ingen annan granskning af de gjorda uppgifterna medgafs, än den man kunde medhinna under afhörandet och hvilken, jag bekänner det, ingat mig den ännu visst icke undanröjda föreställningen, att ganska väsentliga felaktigheter deruti insmugit sig, var det omöjligt att på stående fot förena sig i opröfvade omdömen. Det andra redaktionsförslag, som i Utskottet förekom, innefattas i den sista af reservationerna. Denna reservation åsyftar hufvudsakligen att besvara tvänne frågor, den första huruvida någon laggild anledning förefinnes att anse riket vara belastadt med ineller utrikes gjord gäld; den andra huruvida andra omständigheter förekommit, på grund af hvilka Rikets Ständer borde bevilja det äskade ytterligare anslaget. Att jag icke för min deltrodde StatsUtskottet ega rätt att ingå i besvarandet af den förstnämnda frågan, som, med andra ord, är den, huruvida 76 Regeringsformen blifvit af kronans ministrar öfverträdd eller icke, har jag redan i mitt yttrande förra gången tillkännagifvit. Med den sednare frågan, som synes mig sammanfalla med den, huruvida kronans ministrar böra erhålla ett förtroendevotum eller icke, förekommer mig förhållandet vara enahanda, eiler att 30 S Riksdagsordningen icke åt StatsUtskottet uppdragit dess besvarande. Den förra frågan tillhör KonstitutionsUtskottet och den sednare hvarje representant vid förekommande fall, att efter bästa öfvertygelse och samvete pröfva och afgöra. När någon betalar en skuld, så är skulden antingen hans egen eller också är den någon annans: så mycket är ostridigt. Ar skulden hans egen, så är han juridiskt pligtig till betalandet. Hvad den juridiska ståndpunkten i denna sak beträffar, så har det visat sig, att flere af dem, som önskade anslag vid återremiss-tillfället, funno antingen ett qvardröjande eller åtminstone ett besök vid denna punkt icke vara så oäfvet, nu mera hafva alldeles öfvergifvit den. Man har i dag här anslagit helt andra to