Aftonbladet – 28 april 1841, sida 2

Rss af en i djupa tankar försänkt person. Denna oupphörliga ebb och flod, dessa fräsande brusningar, denna långa kedja af skum, som vältrades fram af hafsvågorna, och, framförallt detta, den med så oemotståndligt intagande smak anlagda redden, med ett ord, allt syntes hafva försänkt sir Southwel i en sömnlik domning.... Luftens hastiga inverkan, i allmänhet så kraftigt verkande på dryckenskapen, som snart förde honom på det orimligas område, kom honom sedan att indraga hans blick i synvillan af denna förändring; fastän han var i ett så farligt tillstånd, trodde han sig dock kunna trotsa. Förmodligen inbillande sig vara en ny Ajax, uppsteg han i det tre fot ofvan marken belägna fönstret. Med ett hastigt hopp var han snart på den sandiga spatserplatsen, som. man kallar redden. Hafvet gick högt och uppkastade tid efter annan sten och sand mot fördämningen. Utsatt för det svåraste raglande, men mer än någonsin försänkt i sitt grubbel, trodde sig commodoren då hafva i skumrasket blifvit varse en person, som hukade sig ned på ett steg af den trappa, som förde till badrummen. Denna dystra figur, som han en gång ropat an, steg upp, visade honom vägen och syntes beredd att uträtta hans befallningar. — Välan! ropade commodoren; du har besinnai dig, du, som nyligen förhöll dig så spotskt! Blyg: ej för din liflighet min gosse. Låt oss begifva os: åstad: men i sämre kläder; se der tvänne louis dorer! och i morgon kan du för alla berätta, at du badat mig! Badaren svarade icke; vinden skulle också hin drat commodoren att höra hans ord... Han emotto; guldmyntet och gick in i ett. af badrummen. Vic ett sken af månan, som imedlertid gått upp, sä sir Southwel, som tagit af sig sina kläder, honom snart komma ut i en badares vanliga drägt. Ha!