Aftonbladet – 28 april 1841, sida 2

yrkade i så korta ordalag återremiss, att man leraf ej kan sluta till hans mening. Deremot syntes Hrr Christiernsson, Helleday, Hegardt, Gezelius, Wijk, Lagergren, Helsingius, Bagge och Jacobi hafva fattat deras beslut i saken, till fördel för anslaget. De ledamöter af ståndet, hvilkas mening således ännu icke tillkännagifvits senom något yttrande, äro Hrr Wener, Walley, Nordvall, Walln, Lindström, Winge, Pettersson, Westlinger, Engström, Hjort, Akesson, Cassel, Lidbom (nu, frånvarande), Berglund, Lindblad, Limnelius, Åbom, Arnberg, Wallander, Rydin, Pousette, Höök, Lewin, Hallström, Grapengiesser, Fristedt, Brunnius, Öhrström, Billberg, Langenberg, Westman och Carlberg. Den sistnämnda har likväl sedan genom sin reservation mot Utskottets afstyrkande, visat sig omfatta ministerens sak. RER — Hans Maj:t Konungen är nu så återställd till helsan, att Hans Maj:t i går gjorde en promenad i vagn till Djurgården. Detta var, om vi ej irra oss, första gången sedan sex måinader tillbaka, som Hans Maj:t varit utom Kgl. Slottet. — Kongl. Maj:t har genom skrifvelse till Kammarkollegium af den 22 Febr. detta år fastställt riksmarkegångspriset å spanmål för in2evarande år till 7 Rdr 3 sk. bko pr tunna; hvilket kommer att tjena till efterrättelse vid de beräkninsar, som derå grundas, oberoende af de, enligt Rikets Ständers vid innevarande Riksdag fattade beslut, bestämde medelpris å penningelöntagares aflöningsspanmål. (Jemför Statskontorets kungörelse den 44 Mars d. å., M 7 af Författn.samling. ok Genom kungörelse af den 7 dennes har Kongl. Maj:t förordnat angående iliggandet för rikets stapelstäder att årligen införa och på ständigt upplag hålla vissa qvantiteter salt. Resultatet af denna förordning, som innehåller en hop omständliga detaljbestämmelser, visar sig af den tabell, som finnes förordningen bifogad. Deral synes alt saken går ut på att betrygga Sveriges rike om ett ständigt upplag af 4702 tunnor salt samt rikets 3 millioner innebyggare om en import af 64,340 tunnor. Vi fråge, om det då är värdt att göra så mycket väsende för ett ändamål, som tiofalldigt vinnes genom handelns naturliga fördel att införskaffa behofvet; heldst då man betraktar, att en stor del af vår fraktfart föres på orter, derifrån saltet såsom barlast hitföres, m. m. — Sistlidne Söndagens Gudstjenst uti Solna Kyrka, då Hr Kyrkoherden Fröst der höll sin afskedspredikan (Söndagen förut hade han hållit den vid Carlberg) gaf ett nytt vackert bevis på den tillgifvenhet, som denne religionslärare tillvunnit sig. Dels ifrån socknen, dels ifrån staden hade så många åhörare infunnit sig, att ej blott kyrkan, utan äfven en stor del af kyrkogården var uppfylld med menniskor. Efter gudstjensten, då Hr Fröst utträdde, helsades han af hela församlingen på kyrkovallen och hvaribland äfven socknens fattiga barn befunno sig. Den nye Kyrkoherden, Hr K. Hofpredikanten Lindgren, tolkade här till honom församlingens sista tacksamma farväl i få men kraftfulla ordalag.