Aftonbladet – 28 april 1841, sida 2

mersrådet Oloi Wijk, iör att Olverlägga om Handelsoch Sjöfartsfonden och den dermed nära beslägtade Kabinettskassan. — J—iiijM—a— — Under de väntande dagarna i denna veckan, det vill säga medan frågan om Kabinettskassan afbidar den slutliga föredragningen i Riks: stånden, uppgöras inom alla serskilda menings fraktioner uträkningar, huru rösterna om Fre. dag kunna komma att utfalla i Vällofliga Bor gareståndet, på hvars beslut det anses helt och hållet hänga, huruvida saken skall komma til votering i Förstärkt StatsUtskott eller icke. I bland de ledamöter, som varit starkt ansatt för att förmå dem att ändra sin öfvertygelse denna sak, omtalar man specielt ett par repre: sentanter för hufvudstaden Hrr B. och G., son hvardera haft konferenser med ett par höga em betsmän, men hvilka icke Jära förmått att rubb: deras åsigter i hufvudfrågan. För öfrigt ans de, som hafva närmare kännedom om förhållan det, att om saken hade förekommit i förra vec kan, så hade oppositionen haft en gifven och temligen betydlig öfvervigt. Huru dermed kar förhålla sig om några dagar, står derhän. Borg mästaren från Hernösand Hr Westman, som enligt hvad man påstått, i förteckningen öfve Borgareståndet af oss lärer uppförts blanc de odefinierade, i stället för den ministeriel la sidans ledamöter, till hvilka han öfverhuf vud under Riksdagens lopp slutit sig, återvän tas nemligen innan Fredagens slut, i fall har icke redan anländt; Borgmästaren i Landskrona Hr Helleday, som varit sjuk, är nu iter tillfrisknad, och Borgmästaren i Södertelje Hr Jacobi som äfven varit sjuk, lärer äfven hitkomma frårt sitt hem. Trenne röster göra icke litet i der ena eller andra vågskålen, och man är sålede mycket nyfiken att se, huru dessa ledamöter kom ma att utlåta sig. De båda sistnämnde talad förra gången för återremiss. Då imedlertid och i alla händelser detta ämn är af den egenskap, att hvarje representants åsig deruti nästan mer än i något annat kan anse lemna ett sammanfattadt bevis på dess politisk tänkesätt och position i allmänhet, synes det os utgöra en ganska lycklig tanka, hvarom vi hört säga att åtskilliga representanter å båda sidorna äro enig att när diskussionen förekommer, söka förm hvarje ledamot af Ståndet att öppet och uta förbehåll tillkännagifva, huru han ämnar rösta Hvilkendera sidan man tillhör, så är oneklige en sådan öppenhet vida berömligare, än det blot tysta verkandet med voteringssedeln. Det ka väl icke voteras öppet, men om hvar och en ett par ord tillkännagifver sin mening, så kän ner man redan på förhand huru frågan stål Detsamma kan äfven vinnas om blott alla de som vilja rösta för Utskottets betänkande, yttr sig. Det är då icke svårt att räkna de återstå ende. Häruti ligger ingen aterrorism, emedar det på intet sätt inskränker friheten att omfatt den ena eller andra meningen; det utgör blot ett erkännande af nationens och kommittenter nes rätt att få bestämdt veta, huru deras vald ombud tänka och handla uti en fråga af så ut omordentlig moralisk vigt som denna; ja, det ä icke mindre vigtigt för regeringen sjelf, för al kunna bedöma den större eller mindre grad a förtroende, som dess handlingar och system äga samt hvad hon i detta hänseende bör sluta, ej blot ifrån rösternas antal, utan ock från den me eller mindre vigt och betydelse, som kan ligg uti ledamöternes individualitet på den ena elle andra sidan. Och huru skulle väl något tyran ni kunna ligga endast i den omständigheten, at de som valt riksdagsmännen och tillkännagifvi sina önskningar till dem, må ega den förmånen att på ett officielt och tillförlitligt sätt blifv underrättade, i hvad mån, de förras åsigter id stora politiska frågorna öfverensstämma med d sednares eller icke. Det är ju på blotta förtro endet, som hela deras representantkall hvilar? För upplysnings skull torde det vid detta till fälle intressera att se, huru saken stod i Borga reståndet vid den disskussion som föregick åter remissen. Med bestämd förklaran emot skulden erkännande yttrade sig då Herrar Ekholm, Schar tau, Petre, Geijer, Unger, Ekström, Norin, Ham mar, Wedberg, Foenander, Fifbrink, Vern, Brinc och Gustafsson. Hr Hallings anförande var nå got obestämdt, men han hade likväl det vigtig yttrandet, att han areserverade sig mot all såda atydning af sitt yrkande på återremiss, s07 askulle han derigenom bifalla skuldens beta lande. Än mera obestämdt yttrade sig Herra Moberg och de Mar af hvilka likväl den för a Ts PT a AT mm AR