Aftonbladet – 23 april 1841, sida 2

ligen haft ett besök af Madame Genlis, enligt det: Fransyska brefvet härom dagen. Imedlertid har han: fullkemligt rätt, uti den bestraffning, som utsändes emot det der aldeles öfverdådiga hyllandet af konsten och belletristeriet, med ett ord denna öfvervägande passion för formen, som visar sig på många ställen. Hr Fryxell hade ock utan skada kunnat: tillägga, att den der råa öfverraffineringen icke blott finnes hos kreolerne i Westindien. Huru mången förnäm i Ryssland, Tyskland och England offrar ic-: ke tusentals riksdaler på spektakelnöjen och ekipager, medan han låter sina torpare äta vattenvälling! Lyckligtvis händer sådant icke i Sverige. OM VOTERING I FÖRSTÄRKT UTSKOTT. Hr Grefve D. Frölich har öfver detta ämne tillsändt Red. nedanstående uppsats, hvilken, i vårt tycke, så kort, klart och fullständigt afhandlar ämnet, att det, åtminstene hos oss, skingrat allt tvifvel, som i förstone väckts af grundlagens obestämdhet i förevarande fallet. i Aftonbladets Red. har med refererande af tilldragelsen vid sista votering i Förstärkt Statsutskott, då : de Voterande ej funnos fulltalige, anmärkt vigten af att det blefve bestämdt utredt och afgjordt, huruvida votering kunde och borde lagligen försiggå i alla fall, derom olika meningar och protester blifvit afgifne. Ins., ; som under gårdagens plenum i sitt Stånd derom redan yttrat sig, vill försöka att läsa denna fråga efter följande propositioner, dem han uaderställer Läsarenrs pröfning. I 4:0 Om det icke kan visas, att en absolut tvångsmakt låter ens tänka sig, hvilken under alla omständigheter förmår åstadkomma ett fullt antal voterande (30 Ledamöter af hvarje Stånd), så har grund-! lagen icke bordt förutsätta eller föreskrifva, såsom absolut nödvändigt för lagligheten af hvarje beslut i; Förstärkt Utskott, att alla de valde Ledamöterne ! skela infinna sig eller, om de infunno sig, verkligen deltaga i voteringen medelst afgifvande af sedlar, hvarpå funnos antingen ja eller nej. 2:0 Då i allmänhet, och med de undantag, då det rormala förkålulardet bifvit stördt, hvarje Ledamot har tillräckligt motif uti dess önskan, att med I sin röst bidraga till utgången af voteringen, och då nedläggandet af en och annan eller flere röster i allmänhet ingenting betyder, utan må anses såsom ett vid alla rådplägande och beslutande församlingar ganska vanligt fenomen, som icke försvagar verkan i af de, genom votering fattade besluten, så fiunes icke eller någon tillräcklig orsak, hvarföre Grundlagsstiftaren nödvändigt bordt föreskrifva en absolut fulltalighet. j 3:o Föreskriften om ett bestämdt antal personer att inväljas, innan Utskott anses kunna träda i verk! samhet, må icke förblandas med den förmenta nödvändigheten af fulltalighet vid voteringen. Den förra är nödvändig, för att konstituera Utskottet, och är derföre af grundlagen i 68 Regeringsformen bestämd; någon föreskrift rörande den sednare finnes icke. 4:0 Grundlagarne innehålla dock för flere serskilde fall föreskrifter, då besluten icke äro giltige, utan att antingen ett visst antal af de valde Ledamöterne äro cnärvarande, eller ock de, som ega beslutande rätt, utgöras af ett större antal, än som fordras till vanlig majoritet. Såsom exempel må anföras, i förra afseendet, 38 R. O., hvars sista; mom. lyder: Iuom Bankoutskottet skola i de mål, der Utskottet med Rikets Ständers rtätt besluta, ;; af hvarje Stånde Ledamöter vara närvarande. I det sednare, 108 R. F., der, i fråga om Riksrätts Ledamöter ock deras förfall, det heter: — — Vare änsgock Rätten domför, om Tolf d:ruli sitten; samt 78 R. O., der, i fråga om Riksdagsmans ställande under tilltal, föreskrifres: eAtt Slåndet derom skall: hafva fattat uttryckligt beslut, deruti minst 2; af Ståndets, vid omröstningen in pleno tillstädes varande Ledamöter instämts, Det vil således icke förefalla troligt, att grundlagarnes stiftare af glömska underlåtit lemna föreskrift om fulltalighet i Förstärkta Utskott, då de visat sig så angelägne om noggrannhet, rörande ämnen af föga mer eller knappt så mycken vigt, som detta. De hafva tvertom visat sig. hafva insett, hurudant korrektivet borde vara be-: skaffadt, för att vara apodiktiskt, då de stadgat, att ett visst antal måste vara anärvaranden, för att kunna med ständernes rätt besluta —, naturligtvis: lemnande derhän, huruvida alla deltaga i voteringen —; adomjören, för att kunna ingå i pröfning, eller egande bestämd qvantitativ öfvervigt (utrönt, efter försiggången votering), såsom med de 5;:de-! larne. Alla dessa föreskrifter kunna icke eluderas; ; men det är klart, att om Grundlagsstiftarne i stället föreskrifvit, hurumånga som borde deltaga ivoteringen i ena eller andra kategorien, så skulle sådant stadgande endast varit ett medel i sjelfsvåldige Le-: damöters händer, att när som heldst paralysera den konstituerade myndighetens verksamhet, enär man, ehuru skenbart deltagande i voteringen, blott behöfde —, i fall man ville undvika att synas motsträfvig —, lägga en oskrifven eller otryckt papperslapp i urnan, i stället för jaeller Rej-sedlar. Grundlagsstiftaren har derföre visligen afhållit sig från fruktlösa försök att stadga dylika korrektiver. Markvärdigt nog är också, blott i det enda fall, der korreitiv för underlåenhet vid formationen af politiss korps varit möjligt att utkräfva, i 46 g R. O. stadgade ansvar eller böter för prosteri, stad eller härad, som underlåter välja Riksdagsman, samt likaledes ett dylikt ansvar för vald Riksdagsman, som uteblifver. Korrektivet i 79 g R. O.. mot uteblifvandet trenne gånger å rad, är påtagligen mera nominelt, än reelt, åtminstone för de fall, hvarom nu är fråga. . . 5:o Ins. vågar nu att ur högre moraliska och politiska synpunkter bedöma, hvarföre Utskottsledamö ters tillfälliga uteblifvande, äfven Om sådant med: verksam påföljd kunde förekommas, dock icke borde vara förbjudet. Så vida man icke vill tillintetgöra all sjelfständighet hos en Representant, eller tvinga honom till en, i moraliskt afseende, skamlig utväg, att eludera be-! stämda föreskrifter, måste han ega obehindrad rätt, : tt FIP: a 2 ss JA fåll han une — Ta oe 2 Kl( I I I i i