Aftonbladet – 22 april 1841, sida 1

tjerstetid med sine församlingsboer uti allmänna och lagligen tillkomne sockenståmmor öfverenskomma om pastoraliernes utgörande, utan att dervid vara viträdde af kronooch konsistorii-fullmäktige; men då fråga uppstår, antingen om öfverenskommelsens bestånd utöfver den Kyrkoherdes tjenstetid, som kontraktet ingått, eller om en efterträdares rätt, samt i händelse de kontraherande sinsemellan icke åsämjas, skola föreskrifterne i 4816 års kungörelse, om kronooch konsistorii-fullmäktiges närvaro vid löneregleringen för Presterskapet, äfvensom uti allt öfrigt, i sådane fall tjena till moggrann efterlefnad ; och har Kongl. Maj:t, genom cirkulär till Dess samtlige Befallningshafvande samt Konsistorierne, den 238 Maj 4830, i anledning af Rikets Ständers underdåniga hemställan, i Nåd. anbefallt bemiälde auktoriteter att söka befrämja frivilliga öfverenskommelser um preste-rättigheternes utgörande i de gäll, der sådane icke ägt rum, hvarvid bör tillses, att ifrågavarande konventioner må omfatta alla slags preste-rättigheter, af hvad namn som helst, och säledes ej mindre de serskilda slagen af tionde, än äfven likstolar och de såkallade jura stole, taxerade efter de olika grunder, hvartill omständigheterna kunna föranleda; jemte det äfven, under vakanstiden, församlingarne må vara tiliätet att begära och afsluta dylika öfverenskommelser, hvarvid den blifvande Kyrkoherdens rätt bör af Kontraktsprosten bevakas, och för öfrigt förfaras enligt ofvannämnde åren 1816 och 1819 utgifne förordningar. Derefter afstyrker Utskottet de motioner, som åsyftat, att Presterskapets löner skulle dels utgöras i kontant, dels erläggas i spanmål eller dess värde, efter markegång, samt att uppbörden borde ske genom Kronofogden ; men tillstyrker, i enligbet af yrkandet, att 4684 års förordning måtte i åtskilliga delar ändras, aatt Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande af den författning, att sedan för hvarje församling blifvit tillförlitligt utrönt, hvad komministersoch klockarelönerne bittills utgjort, beloppet deraf fördelas på alla hemmanen inom församlingen efter förmedlade hemmantalet, samt att lönen derefter utgöres i enlighet med denna fördelning. Kyrkoherdarnes löner anses endast böra genom konventioner förändras. I fråga om liketol drifver Utskottet den sats, att det icke anser sig kunna tillstyrka, att en pastor, mer än någon annan Statens tjensteman, afhändes en i lag och författningar tillerkänd rättighet. ) Förslaget deremot att likstol måtte utgå med en viss procent af behållningen vid hvarje bouppteckning, tror Utskottet visserligen bereda en jemnare fördelning af ifrågasatta afgift, än hvartill 1681 års förordning i detta fall föranleder, och då, på sätt här förut blifvit nämnt, församlingarne icke allenast äro berättigade, utan äfven uppmanade, att med Presterskapet ingå öfverenskommelser om alla pastoralierna, således äfven om likstols utgörande, samt på de ställen, der sådane öfverenskommelser redan blifvit ingångre och af Kgl. M:t stadfästade, likstol sällan utgår in natura, utan med en viss procent af boets tillgångar, så föreslår Utkottet att, till rättelse för de församlingar, hyarest ännu icke dylika konventioner kunna uppgöras, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Kaj:t anhålla om utfärdande af den författning, att, der ej annorlunda finnes stadgadt eller serskild öfverenskoremelse är träffad, denna afgift bör till vederbörande paster utgöras med 4-4 proc, af den aflidnes behållna qvarlåtenskap, enligt bouppteckning; dock att en dylik afgift aldrig bör öfverstiga ett belopp af 50 Rdr Bko.n Yrkandet att Kongl. Maj.ts utslag och cirkulär af den 46 Dec. 4836 målte förklaras icke vidare ländande till efterrättelse, afstyrkes, emedan det ej kan anses annorlunda, än såsom ett domslut uti enskild till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning hänskjuten tvistefråga. — — — HM 439, i anledning af frågan om förändring af lönevilkor för Adjunkter samt inrättandet af Sacellanier i Lunds Stift. Utskottet afstyrker motionerna i öfrigt; men som inga Sacellanier finnas inom Lunds Stift, och Preste-adjunkternes vilkor der äro väsendtligen sämre, än inom de fleste andra orter, genom saknaden af en tidigare befordran, som, om den icke alltid medförer betydligt ökade löneförmåner, åtminstone befriar dem från det, vid en mera framskriden ålder, besvärliga ombytet af vistelseoch tjenstgöringsort, anser Utskottet, att förslaget om Sacellaniers inrättande ingalunda bör lemnas utan uppmärksamhet; och att, till åstadkommande deraf, skulle hufvudsakligen bi) Det synes likväl, som Utskottet kunnat gjort skilnad för de nuvarande pastorerna, hvilkas rätt väl ej ovilkorligen. måste öfverflyttas på efterträdarne. Detta blefve åtminstone ett medel att hjelpa den del af församlingarne, som är nog olycklig att öfverlefva sina pastorer. (Red. anm.)