Aftonbladet – 20 april 1841, sida 2

oaktadt hans trötthet, röjde de en viss förnäm het. Liksom Tom hade han en väl formad nä sa, sköna blå ögon, en fint bildad mun oeh hel den ovala ansigtsformen fullkomligen korrekt Likheten skulle varit ännu märkbarare, om han i stället för pernken, som gick honom ända ne: till ögonbrynen, låtit det rika blonda hår, hvar af några motsträfviga lockar framstucko unda den lånta betäckningen , obehindradt nedfall kring kalsen; den unge andelige ägde dessutor denna moraliska skönhet, som fattades Tom hans ögon voro lifliga, talande och röjde förstån: och läpparnes täcka böjning vittnade, äfven d de höllos tillslutna, om deras behag vid leende! Ansigtets allmänna uttryck var snarare godt äl; sorgligt; men icke desto mindre fann man, vi ett noggrannare betraktande, detta melankolisk: jag vet icke hvad, som upprör hjertat och väc ker besynnerliga föreställningar. Den nykomne kastade en blick af välbeha på den läckra måltid, Tom var sysselsatt att för tära. och sade till Lady Mitliden med en röst hvars välljud stod i fullkomlig harmoni med an sigtets skönhet: aJag tillstår, Mylady, att jag är mycket tröl och mycket hungrig; jag ber således om tillåtel se att få hvila ut hos er och få hemta någo: förfriskning. Under dessa ord, och i den förutsättning at hans begäran icke skulle afslås, hade den främ mande tagit en stol och lagade sig i ordning at sätta sig midt emot Tom, då Lady Mitliden ha stigt lade sin hand på hans axel och sade mer märkbar liflighet, blandad med någon ovilja: dHvad gör ni, herr Abb?