Aftonbladet – 20 april 1841, sida 2

konseqvensen i betänkandets uppställning på den en gång genom omröstning antagna grundvalen; äfvensom att ingen, med undantag af D:r Thomander, ens försökt uppställa ett motförslag. Att en stor harm mot sjelfva hufvudåsigten skulle utbryta från alla dem, som i den tillämnsde representationsreformen framförallt vilja hafva hofadelns eller embetsmannaväldets öfvervigt fortfarande bibehållen, eller det hela, ställdt på en mera aristokratisk grundval, var någonting, hvaröfver ingen bör förundra sig, och Utskottets ledamöter skulle vara mycket svaga och ömtåliga, mycket illa inse sin ställving till nationen, om de toge illa vid sig för sådant. För representationsreformens vänner kan således väl utgången i stånden, i följd af talmännens tillgörande, men icke gången af diskussionerna och de argumenter som dervid anförts, innefatta något nedslående.