Aftonbladet – 20 april 1841, sida 2

ålder, samt dermed verka förberedande på alla lättskrämda inbillningar; åskan mullrade på afstånd, ärtregnet i papptrumman tilikännagaf en svår nederbörd, blixtar korsade hvarandra från fyra serskilda kamrar i fonden; en hop agenter i svarta och brokiga drägter visade sig, — liksom framsände af någon Deus ex machina — hväsande med eld och svafvel omkring sina olyckliga offer representations-förslaget och dess upphofsmän, likasom de bekanta figurerna uti tredje akten af Robert af Normandie omkring de arma nunnorna: — då på en gång en häftig knall höres ifrån ett annat håll, för hvilket sjelfva andarna förskräckas, theaterdånet för ett ögonblick upphör och regissörerne titta fram ur kulissernas mellanrum och fråga om elden är lös eller hvad som är på färde. Ungefärligen en sådan verkan och uppseende, som vi här beskrifvit, lärer hafva väckts af det utomordentliga steg som uppenbarade sig i BondeStåndet sistlidre gårdag uti riksdagsmannen Sahlströms anförande, hvari en mängd af BondeStåndets ledamöter instämde. Vi hafve ännu icke varit i stånd att erhålla afskrift af nämnde anförande; och kunna således icke heller i dag lemna namnen på de ledamöter som förenat sig om detsamma; men vilje i korthet söka beskrifva det förhållande, hvaraf det föranledts. Man vet nemligen, att i frågor om Statsanslag gälla 3 Stånds beslut såsom Rikets Ständers, men der två stadna mot två, eller två beslutat lika och de andra båda olika håde med dem och sins emellan, måste det röstas 1 förstärkt StatsUtskott, hvilkendera af de olika meningarne skall blifva antagen. För att nu i få ord gifva ett klart begrepp om den närvarande tvistefrågan, vilja vi exempelvis med runda summor anföra hvad som händt i många punkter. Antagom t. ex, att Adeln och Presterna voterat till en sak 6000 Rdr, Borgareståndet 4069 och BondeStåndet 3000. Skulle nu alla Ståndens mening få rum i voteringen, så skulle naturligtvis först röstas om, antingen Borgareeller BondeStändens beslut borde blifva kontraproposition för den slutliga omröstningen. det stället har StatsUtskottet förklarat saken så att tre Stånd äro ense åtminstone om 4000 (v tala allt exempelvis om ett förhållande, som me: olika summor inträffar på en mängd punkter och BondeStåndets beslut, menar Utskottet, behöfver alls icke komma i fråga. Detta gaf nu i går Bondeståndet anledning al! återremittera förslaget till voteringspropositioner och dervid såsom motif tillägga ungefärliger följande: Vill ej Utskottet göra det afseende jemväl på Bondeståndets beslut, hvartill det ä ger rätt enligt grundlagen, så kunne vi ej hel ler deltaga i en votering, hvari vårt Stånds me ning är alldeies undertryckt. Af allt detta finner man, att ehuru gårdagen: tillgörande i Bondeståndet af några blifvit, ge nom den vigt, som Sekreteraren lade derpå ge nom sin föreställning, betraktadt såsom ett re volulionärt steg, och utan tvifvel så skall utbasunas genom de desperata, så är det dock i sjelf va verket någonting helt naturligt. JImediertic bör till notisen i gårdagsbladet tilläggas, attan talet af dem, som förenade sig med riksdags mannen Sahlström, icke inskränkte sig till 6 utan utgjordes af hela Ståndet med undantag a 4 eller 3 ledamöter.