Aftonbladet – 20 april 1841, sida 2

ten och begär tillåtelse att få hvila ut här några ögonblick; han är trött, och dammet, som betäcker hans kläder, intygar, att han gjort en lång resa till fots. Min intendent tillägger, att han hvarken ser ut som någon lösdrifvare eller spion, utan att en viss medfödd ädelhet i hans anletsdrag gifver ett slags bekräftelse åt hans ord. Under vanliga förhållanden skulle dessa skäl varit tillräckliga, och Gud skall veta, att lady Mitliden afdrig vägrat någon gästfrihet; men i de kritiska tider, i hvilka vi nu lefva, skulle en främlings närvaro möjligtvis kunna biottställa er höga persons säkerhet., Tror ni det, mylady ? BJag gissar till er afsigt ropade den gamla damen, som misstog sig om frågans betydelse, jag känner igen er slägts ädelmod! Liksom alla edra förfäder gjort vid åsynen af en olyckhg bjelpbehöfvande, så glömmer ni omsorgen för er sjell. Det skall ske som ni befaller, min prins. Vill ni att jag låter den resande inkomma ?) Låt honom göra det, svarade Tom, som det Franska vinet, han förtärt, ingaf mera ädelmod, än hans höga ätts vanor. Några ögonblick derefter bugade sig en ung man, af omkring 25 år, inför Lady Mitliden på ett vördnadsfullt sätt, mea icke utan en viss tillförsigt. Han var klädd som en Irländsk prest, med rund hatt, peruken försedd med en bred tontur, den svarta fracken skuren efter franska modet, öppen framtill, visande kråsets veck, och benkläder af sidentyg med stålspännen vid knäna, ullstrumpor och skor med silfverspännen. Den unge mannens anletsdrag voro vackra, och