Aftonbladet – 15 april 1841, sida 2

mot hvad som framdeles skulle komma att begäras. Tal. redogjorde för det kostnadsförslag, som blifvit Utskottet meddeladt, i afseende på kyrkans reparation. För murarearbete och byggnadsmaterialier hade man upptagit 13,000 och några hundra riksdaler, för taket något mer än 26,000 Rdr, eller tillsammans emkring den summa Utskottet föreslagit; återstod således förgyllningar, ornamenter etc., hvilka ensamt för den Earolinska grafven, som icke blifvit af brander skadad, upptagits till 2,500 Rdr; för Wasaborgska, Torstensonska samt åtskilliga andra privata grafehor, några hundra riksdaler hvardera, samt för mästarelön och kalkulationsmisstag 2000 Rdr. Statsutskottet hade ansett, att man med 40,000 Rdr skullB, om en allvarlig hushållning iakttogs, kunna verkställa arbetet, åtminstone bestämdt det nödvändigaste, och att hvad som möjligen för ornamenter, m. m. icke räckte till, vid en annan Riksdag kunde enslås, heldst kyrkan måhända icke dessförinnan skulle hinna blifva så färdig. Detta hade varit majoritetens inom Utskottet skäl; men Tal., som ej varit närvarande i Utskottets plenum vid det tillfälle. då denna punkt af betänkandet sednare gångem handlades, häde förra gången tillhört den minoritet inom Utskottet, som önskade bifall till Kongl. Maj:ts proposition, af det skäl, att han ansåg frågan icke vara af någon politisk natur, men framför allt, emedan han önskat, att ingen skugga skulle kunna kastas på Ständerna såsom de der genom någon för stor sparsamhet gjort sig skyldige till delaktighet i detta misslyckade verk. Men då opinionen, så väl inom representationen, som hos allmänheten, så strängt uttalat sig i detta fall, ansåg han det vara tillbörligt, att derå göra det afseende, att han nu, för sin del, instämde i bifall till betänkandet. Hr Halling ville, ehuru icke såsom konstdomare, yttra några ord öfver detta torn. En olycka bade timat; den borde repareras; för att vinna detta ändamål hade man vädjat till Svenska folkets frikostighet; detta folk hade gifvit omkring 39 000 Rdr, allt sammanräknadt, detta kunde tjena till någon vägledning vid bedömande af huru mycket man såsom representant kunde bifalla af statens medel för detta ändamål. StatsUtskottet hade också föreslagit omkring samma summa eller 40,000; detta bifölle Talaren för sin del; längre trodde han sig icke kunna gå. Det vore ganska säkert, att 40, 80, 120,000 Rdr eller hvilken summa som helst, skulle kunna anvärdas för denna kyrkas reparation; det kom endast an på huru de användes. Hr Langenberg och Pousette instämde. Hr Gråå. Man måste anse tornet vackert eller icke, så hindrade sådant ej att det behöfdes eft tak; kostnaden härför vore Talaren ej i tillfälle att bedöma; Utskottet hade väl föreslagit 40,009 Rdr, men då Kongl. Maj:t, i stöd af vidfogadt kostnadsförslag, begärt 52,000, ansåg han bäst att bifalla denna summa. : Hr Kjellb-ry. Svenska folket hade väntat sig att de medel, som för kyrkans iordningställande insamlats, skulle blifvit använda på annat sätt, än till detta vidunderliga torn. Hr Lagergrens beräkning vore säkert för hög, då Mora kyrka kunnat täckas för så betydligt olika pris. För sin del trodde Talaren, att kyrkan nog intill nästa Riksdag skulle kunna skyddas med det brädtak som nu funnes, och begärde derföpe för närvarande afslag å betänkandet, hvilket han ämnade vidhålla, om han vid en votering skulle blifva ensam om sin mening. Hr Limneclius. Den som skall bygga hus efter hvars mans råd, får sällan tak derpå säger ordspråket; man borde tacka Gud att tornet vere uppfördt. Om man ej ville hafva en kyrka liknande en hölada, måste man väl bevilja anslag till taket. Man hade sett, att fastän man ofta inom Borgareståndet stått och prutat, hade det likväl. till slut kommit derhän, att vederbörande fått hvad de äskat, då Presteståndet och andra Stånd gifvit sitt bifall. Talaren beviljade 32,000 Rdr. Hr Ekholm. Att vädja till nationalkänslan vore icke rätt lämpligt på detta rum, der allt borde afgöras icke efter känslans röst, utan efter lugnt och poggrannt begrundande. En Talare, som ordat om underverk, borde akta sig att icke sjelf komma med uppgifter, som om de vore sanna, skulle utgöra verkliga under; för sin del ansåge Talaren såsom ett underverk, att för den i Kongl. Maj:ts proposition för takets täckning upptagna summan inköpa 300 skeppund koppar. Hr Brinck. Med minne af huru eldsläckningen utförts, huru de insamlade medlen blifvit använda till uppbyggande af ett torn, innan något tak blifvit uppfördt; med tankan på detta bräd!ak som är så beskaffadt, att det icke utehåller snöm, utan den måste skottas från hvalfven, vore man icke synnerligt hugad att anslå några medel till detta företag; man hade önskat, då insamlingen skedde för kyrkans iståndsättande, att icke Ständerna skulle blifva besvärade med någon begäran om anslag, och detta hade icke heller behöfts, om man rätt användt de influtne medlen och af kyrkan gjort en mausolå el!er en grafvård. Talaren biföll likväl betänkandet. Hr Lagergren hade icke kommit till den undergifvenhet för allmänna opinionen, som Hr Schartau, utan följde endast sin egen öfvertygelse, utan att bry sig om den åberopade opinionen. Denna opinion, äfven om den verkligen vore allmän, skulle Talaren deremot på det högsta ogilla. Man borde bevilja de begärda medlen m. m. Hvad angick de 300 skeppund koppar, som Talaren nämnt, hade denna siffra möjligen afsett kopparn till både tornet och taket, då ett kostnadsförslag Talaren sett upprättadt äfven upptog ett kopparklädt torn. Talaren