Aftonbladet – 13 april 1841, sida 2

förslaget om sådana Societeters inrättande, tillj endast Rikets mindre städer. Här i Stockholm finnas för innevarande år icke mindre än omkring 7000 handtverks-idkande personer mantalsskrifne, deri dock inberäknade så väl Mästare, som Gesäller och Lärlingar med andra arbetare, som af åtskilliga handtverksidkare i och för deras rörelse användas; och huru är det tänkbart, att en blifvande Handtverks-societet skall medhinna de med styrelsen öfver en så talrik korporation förenade göromål. Förslaget innehåller, att Societeten skall yttra sig öfver mästare-prof; bevaka handtverkeriernas rätt; meddela utlåtande öfver embetsverks remisser; besörja om expositioner och försäljning af embetenas tillverkningar; emottaga alla arbetskontrakter, som emellan mästare oeh lärlingar komma att upprättas; hålla tillsyn öfver, att mästare ocb lärlingar sina å ligganden hvar emot annan fullgöra ; förskaffa lärlingar hes på obestånd komne mästare annan tjerst; granska gesäll-prof och med hlifvande gesäller anställa effentliga förhör; insätta gesäll, som viss tid varit firig i arbete; i vissa fall döma om gesäll uraktlåter sina skyldigheter, är försumlig i arbete eller begår förbrytelser; emottaga alla ansökningar om mästerskaps vinnande, förordna om profvet och tillsynen vid profrvets verkställande och detsamma slutligen granska; låta för sig uppvisa hvarje handtverkares namnstämpel; afgifva yttranden vid uppkommen tvist om förfuskadt arbete samt öfver beslagsanspråk, då fråga om tillverkningens beskaffenhet uppstår: och förvalta samt inför Magistraten redovisa den kassa, Societeten kan komma att erhålla, genom densamma tillagd andel i vitesböter; jemte mycket annat, som här ej så noga kan uppräknas. — Härförutan skulle det serskildt åligga Societetens ordförande, att anmäla hvarje sammankomst hos stadens borgmästare, att i första hand emottaga kontrakterna cmellan mästare och lärlingar, samt emottaga alla hitresande gesäller. Detta allt är, i sanning, mer än Societeten och dess ordförande kan medhinna, jemväl om sammanträden skulle äga rum två å tre gånger i veckan. — ÅL dermännen vid hvarje af härvarande större embeten, ehuru efter nu gällande handtverks-ordning befriade från åtskilliga enligt förslaget Handtverks-societeten åliggande bestyr, äro så sysselsatta, att de icke, utan en högst kännbar uppoffring af tid, kunna förrätta sina sysslor; och huru vill man då finna ledamöter uti en Handtverks-societet, de der helt och hållet, genom den mängd göromål, som komme att åligga dem, skulle beröfvas möjligheten att sköta sina egna yrken och bereda sig och de sina en nödig utkomst. Förslaget innehåller väl, att i de större städerna må divisioner af Societeten inrättas och att Societeten, i samråd med Magistraten, äger öfverlåta en del af göromålen på sådana divisioner; men dermed är saken föga hulpen; hvarje af dessa divisioner skall minst hafva nio ledamöter af olika handtverk, och jemväl dessa komma att för det allmänna blifva mera sysselsatte, än man med skäl kan fordra. Vi få således i djupaste underdånighet förklara, det vi anse inrättandet af en Handtverkssocietet, om än fördelad på serskilda divisiener, här inom Stockholm alldeles overkställbart, då ingen med billighet och rättvisa kan belastas med göromål för det allmänna, så att han sättes ur tillfälle att sköta sina egna angelägenheter. Frågas det åter, hvad nytta de föreslagna Societeterna skola medföra framför de nuvarande embetena; så torde en sådan fråga icke vara så lätt besvarad. Icke kan ett arbete, det vare sig gesälleller mästareprof, af någon pröfvas bättre än af den, till hvars yrke och egen handläggning dylikt arbete hörer. Någon sannolikhet finnes icke, att de många skyldigheter, skrå-embeten och åldermän hafva sig ålagde, kunna af Societeterna, utan en större tidsspillan, medhinnas, såsom Kronans, städernas och handtverkeriernas tjenst vid åtskilliga tillfällen det fordrar; icke heller kan man vänta, att dessa nya inrättningar skola äga bland handtverksfolket den aktning och inflytelse, som nu egnas skrå-embetena, stadgad genom hundraårig häfd, och som oftast bättre än all annan myndighet befordrar nödvändig ordning. — Hvad ökad garanti mot oskick och missbruk har man väl för öfrigt deraf, att, i stället för hvarje embete nu mangrannt, i närvaro af magistratsperson, fiskal och edsvuren notarie, sammanträder och afgör sina angelägenheter, en Societet, bestående af nio eller flera handtverkare, deraf måhända blott en ringa del torde vid sammankomsterna sig infinna, och dervid endast en af Societeten sjelf utsedd notarie fungerar, handlägger och afgör målen; icke kan man vänta, att dessa ledamöter skola alla med samma nit och omtanka behandla ett ärende, hvilket rörer ett enskildt yrke, som om ledamöterne inom yrket sjelfvä skulle göra det. Likväl skulle de alla ega lika rösträttighet och den, hvars embete ärendet rörde, måhända ofta i anseende till bristande sakkännedom hos de öfriga, blifva öfverröstad. Huru vill man väl finna billighet deri, att pröfningen aft. ex. ett gesällstycke, skall öfverlemnas åt mästare af andra yrken, än det, hvartill gesällen hörer, då dessa aldrig komma att draga hvarken nytta eller skada af en sådan gesälls mer eller mindre skicklighet? Vi förutse, att missbruken skola under den förändrade styrelsen blifva vida större än nu, och visakna icke tillräcklig erfarenhet att bedöma denna fråga i hela dess vidd. Vi anhålla i underdånighet, på de skäl vi sålunda haft nåden anföra, att, derest icke 47920 års Skrå-ordning skulle i nåder anses, efter undergången ny redaktion och ändring i de delar den nu da a ar ae FEAR bn AR a TAR GR ig nd VR VRT SRS NR RR SER RA RR