Aftonbladet – 13 april 1841, sida 2

Hut F JJj Ät OAS Arr rr dit hvarifrån ni kommer; vi skola alltid älska och beklaga er; men vi kunna ej mer försvara er. Och det är Cameron af Lohiel som skrifver sålunda! sade främlingen i det han med vrede söndergnuggade det bref han läst. Den som så talar är sonson till en man, som kämpat vid Kellie Krankie vid Dundees sida! Och allesammans, Hertigen af Perth, Sir James Campbell, och John Stuart tala på samma sätt. Alla dessa menniskor tyckas hafva inslumrat och trumman kan icke väcka dem! Imedlertid,j tillade han efter en paus, cåterstår mig ännu ett hopp; de skola, sade jag för mig sjelf, se den, som de förskjuta när han är frånvarande, och de skola i honom igenkänna dens anletsdrag, i hvars tjens! deras fäder stupat; minnets mäktiga röst skall uppvärma deras stelnade hjertan och kanhända skall ingen af dem tveka när stunden är inne att draga svärdet., Främlingens öga lifvades härvid af en utomordentlig glans, då han yttrade dessa sista ord; men denna elusion hade endast blixtens varaktighet. Det var ännu tyst ute på heden; samma mörker omgaf ännu nejden och han fortfor med en djup bedröfvelse: Denna natt skola alla de, som jag sammankallat, infinna sig här; men den, som de söka, blir borta.n Härunder satte sig främlingen åter på stolen, och han hade nedsjunkit i en dyster tankfullhet. då bullret af den ofyannämnda trätan väckte honom. Vi hafva sett hvad verkan hans uppträdande åstadkom och vi kunna nu återtaga vår berättelse vid det ställe, der vi afklippte dess tråd.