Aftonbladet – 13 april 1841, sida 2

och en som vill se saken ifrån något vidsträektare synpunkt, finner visserligen, att en sådan inrättning skulle hafva en högst välgörande inflytelse för alla de nyssnämnda nationerna, likasom den Tyska tullföreningen redan visat sig hafva för Tyskland, och hvilken är så stor, att troligen äfven Holland och hansestäderna Hamburg, Lybeck och Bremen inom få år ingå i samma förening. Men det oaktadt kan man nästan taga för afgjordt, att om fråga om en Skandinavisk tullförening uppstode på allvar, så skulle alls deras röster, hvilka ännu yrka på förbuds-undantag för vissa artiklar, och hvilka alltid så länge som möjligt skola sälta sitt enskilda, ill: förstådda intresse, framom det allmännas, för söka uppduka alla möjliga hinder deremot. Mar skulle då sannolikt få höra samma skriftställare som från grundsatserna i Lists skrifter sök advocera sig till förbuden, predika emot sammt List, hvilken derjemte egentligen är verksam maste upphofsmannen till den Tyska tullföre. ningen och bidragit vid dess reorganiserande. HANDTVERKS-SOCIETETERNAS PETITION. Vi införa här nedan detta dokument,som om talades i nästföregående blad. Det innehåller et och annat, som förtjenar tagas i betraktande, mer tillika, om ej minnet alltför mycket bedrager oss ett fullkomligt misstag i det uppgifna faktum an gående frimästerskaperna eller rättare i den slut sats, som blifvit dragen om verkan af deras upp hörande, hvilken, efter hvad vi tro, varit allde les motsatt. Detta allt fordrar dock att kunn; närmare afhandlas, men utrymmet medgifver ick: detta för tillfället. Skriftens lydelse är följande Stormägtigste Allernådigste Konung! Sedan Vällofliga Borgareståndet under nu pågå ende Riksmöte, i hufvudsaklig öfverensstämmels med de tre öfriga respektive RiksStåndens skrif velse och förslag vid 1823 års Riksdag, och me förbigående af 1823 års Borgarestånds anmärknin gar deremot, samt 48530 års Borgarestånds serskild. förslager, förnyade i underdånighet vid 1834 år Riksdag, till Eders Kongl. Maj:t inkommit met underdånigt förslag till förnyad Ordning, angåend Handtverkerierna i Riket. och Eders Kongl. Maj:t på vår derom i underdånighet gjorda anhållan Nådigst täckts tillåta oss, såsom representanter fö härvarande Handtyverks-societeter och Embeten, in komma med påminnelser i ämnet, våga vi ans oss pligtige att, med begagnande af detta tillfälle inför tbronen uttala vår öfvertygelse, rörande ifrå gavarande förslag, och i underdånighet framställ de betänkligheter, vi anse möta för detsammas an tagande, sådant det blifvit föreslaget. Vi kunna härvid ej undgå att till en början öp pet yttra vår öfvertygelse, att det bästa och lyck ligaste resultat, så för näringarna, som för hel landet, vore att förvänta, om, i stället att antag den föreslagna nya Handtverks-stadgan, Eders Kongl Maj:t funne skäligt i Nåder förordna, att 1720 år Skrå-ordning, öfversedd och i öfverensståmmels med inträdda nya tidsförhållanden förändrad, fram gent bör lända till efterrättelse. En oväldig jem förelse emellan den gamla och nu föreslagna ny: Ordningen skall lätteligen öfvertyga hvar och en att stadganderna i den förra äro mera förenlig med en sund och klok Näringslags rättvisa fordrin gar och säkrare befordrande handtverksskicklighe samt deraf följande oberoende af utländska produk tionsförmågan, än i den sednare; hvarförutan ifrål det väsendtliga i Skrå-ordningen någon afvikels icke är af behofvet påkallad, då de öfverklagadi missbruken, utan rubbning af det hufvudsakliga lätt kunna Törekommas. Nämnde författning, med dithörande Kongl. För ordning af den 20 Juli 17314, tillkom i en tid, d näringarna genom Frimästarskap råkat i förfall Den upphjelpte då slöjderna och har sedermer under en mer än hundraårig tillämpning bered handtyerksidkarne inom riket bergning och trefnad och skulle säkerligen i vida högre mån åstadkom mit deras förkofran, så framt icke en ökad införse af utländska slöjdalster, i förening med sednare ti ders tillämpning af Manufaktur-privilegierna p Handtverkerierna, i betydlig mån motverkat den samma genom den osäkerhet och de oordningai som deraf varit en märkbar följd. Erfarenhete! talar således jemväl till densammas fördel; och d den härförutan, rätt förstådd och tillämpad, ick lägger andra band på näringarna, än som äro, fö bibehållande af ordning och skicklighet, oundgäng ligen nödiga, torde det ej vara skäl förordna or densammas upphäfvande, innan man är fullt förvis sad att hafva något bättre att sätta i stället, hvilke vi i underdånighet våga tro nu icke är händelsen — Hvad den nya föreslagna Handtverks-ordningei vidkommer, så lemnar den rum för flera anmärk ningar; men vi vilja här endast fästa oss vid de bufvudsakliga och hvad som gör den alldeles otil lämplig, åtminstone för Stockholm. Den föreskrifver i första Artikeln, att, i ställe för de, serskildt på hvarje handtverk, hittills va rande Skrå-embeten, Handtverks-societeter skol inrättas i alla städer, således äfven i Stockholm. — Då man härefter genomgår förslaget och finne hvilka många och olikartade göromål komma at åligga dessa Societeter, väcker det i sanning för våning, att vederbörande icke inskränkt stadgande