Aftonbladet – 13 april 1841, sida 2

Till häst, mine gossar,, sade sergeanten till sine dragoner, sedan han tömt ett ofantligt ölglas, för att hemta sig från den skakning hans fall förorsakat. Ryttarne stego upp och deras anförare mnärmade sig till den föregifne bryggaren, till hvilken han förtroligt sade: Om vi någonsin råkas mer, min herre, så hoppas jag vi skola göra närmare bekantskap; för närvarande kallar tjensten oss och vi hafva redan förlorat för mycken tid.p Det säges att er tjenst nu för tiden är ganska besvärlig, återtog främligen. aJa, det är nog sant, svarade sergeanten, de fördömde Skottarne vilja lyfta upp nacken; mer god dam! det skall inte behöfvas mer än fyr: dragoner och en sergeant för att få dem att tc räson. Tror ni det? sade främlingen i det en viss sorgsenhet blandade sig i hans ironi. Underofficern märkte icke hans smilöje, emedan han var sysselsatt med att sätta sitt bälte i ordning. cFarväl nu, sade han i det han räckte handen åt bryggaren, jag önskar er lycka till att göra soda affärer här på orten. Den främmmande tycktes icke hafva hört desso sista ord; hans blick hade återtagit sin förra oro; han tog några steg fram och tillbaka, lade armarna i kors och stannade några ögonblick orörlig i denna ställning, under det man utanföre hörde hästarnes gnäggande, och då de aflägsnade sig fram åt vägen. Toms närvaro var icke nog att rycka främlingen från dess tankspriddhet, och