Aftonbladet – 7 april 1841, sida 2

hast och lagade sig i ordning att allesammans kasta sig öfver Burke, som, stående bredvid sin fallne motståndare, sade till honom helt lugnt: Stig upp, herr sergeant! medelst en borste för er rock och en pudervippa för er peruk, skall ingen kunna märka det missöde, som händt er. Bergsboerne å sin sida önskade ingenting bättre, än att få komma i strid med Engelsmännen; en kamp syntes förestå, som kunnat bli blodig. Men i detta ögonblick uppträdde en ny person på skådeplatsen, hvars närvaro, liksom genom elt trollslag, der helt och hållet förändrade sakernas utseende. — (———AÄÄ — — En Engelsman, vid namn Osbaldestone, egde nyligen den utsöktaste samling af jagthundar, hvilka han lät sköta på det bästa och sorgfullaste sätt. Han egde äfven en god porträttsamling afsina trogna. Hundvännen hade dock åsamkat sig stora skulder genom denna vurm; hans kreditorer ville ej vänta längre och man måste derföre försälja all hans egendom. Endast för hundarne inflöt en summa af 90,000 Rdr Bko. i — En ryslig händelse tilldrog sig — eller blef egentligen först nyligen bekant — i komitatet Beregher i Kroatien. För två år sedan dog derstädes Hr Josef von B. och bisattes i familjegrafven. Nyligen dog hans sväger. Man skulle öppna griften, men kunde icke. Andtigen uppbröt man dörren. och hvad fann man? Likkistan var öppen och tom; liket låg invid dörren. Den olycklige Hr von B hade begrafvits 24 timmar efter det man trott bonom uppgifva andan, men hade blott varit stendöd. Då han uppvaknade i grafven, uppslog han locket, men var ej i stånd att öppna grafvens dörr. Han måste ce Idå sålunda på det rysligaste sätt dö för andra gången.