Aftonbladet – 7 april 1841, sida 1

— — — värdt instrument att kontrollera stats-styrelsernas fria verksamhet. I början af föga betydenhet, hade denna rättighet tidigt, under Hr Jeffersons förvaltning, blifvit så betydande och vigtig, att den väckte mycket bekymmer i deneu store fosterlandsväns sinne, i anseende till det mäktiga inflytande, den kunde hafva på den fria utöfningen af val-rätten. Om den redan då blifvit af ett så betydligt inflytande, huru mycket större måste ej då faran vara för närvarande, då styrelsens patronage nu mera säkerligen är fyra gånger större, än det var då, och mera fullständigt beroende af den exekutiva maktens vilja, än tydningen af dess befogenhet medgifver, eller alla de förste presidenternes sjelfförsakande karakterer tillät dem att anse denna rättighet? Men det är icke endast genom vidsträktheten af dess patronage, som det exekutiva departementet blilvit farligt, utan genom det bruk, som, efter hvad det synes, kan göras af makten att utnämna Ull embeten, för att bringa under styrelsens kontroll alla landets statsinkomster. Konstitutionen har förklarat det vara presidentens pligt, att vaka öfver lagarnes verkställighet, och den gör honom till högste befälhafvare öfver Förenta Staternas armee och flotta. Om de mest ansedda författare, hvilka afhandlat ämnet om det slags blandad styrelse, som i det moderna Europa kallas monarki, i motsats till despotism, hafva rätt i sina åsigter, så behöfves intet annat tillägg till vår förnämste embetsmans makt, för att gifva en monarkisk karakter åt vår styrelse, än kontrollen öfver statens finanser. Och mig synes det i sanning besynnerligt, om någon skulle kunna betvifla, att den fullkomliga kontroll, som presidenten eger öfver de embetsmän, hvilka hafva de allmänna medlen i förvar, genom hans makt att kunna med eller utan skäl afskeda dem, verkligen på ett skadligt sätt underkastar statsinkomsterna hans disposition. Då den förste Romerske imperatorn försökte att bemäktiga sig den heliga skatten, nedtystade han deras motstånd, som voro satte att bevaka den, genom en betydelsefull hänsyftning på sitt svärd. Genom val af politiska verktyg för de allmänna medlens förvar, skulle en presidents hänsyftning på deras fullmakter vara ett nästan lika kraftigt argument, som Czesars till den Romerske Riddaren. Jag förbiser icke den stora svårigheten, att utfinna någon lämplig plan för statsinkomsternes förvarande och utbetalande, och jag känner den vigt, som män af stor talang och patriotism fästat vid skattkammarens så kallade äktenskapsskilnad från bankinrättningarne. Det är icke skiljsmässan som man klagar öfver, utan det är den olyckliga föreningen emellan skattkammaren och den exekutiva makten, som väckt så stora farhågor. Det är min afsigt att använda alla de botemedel, som stå i min makt, för att afvända denna fara för våra republikanska inrättningar, och den, som uppkommer genom det inflytaude, som exekutiva makten erhållit genom de embetsmän den tillsätter. Det var visserligen ett stort fel hos konstitutionens stiftare, att icke hafva gjort den embetsman, som står i spelsen för finansdepartementet helt och hållet oberoende af den exekutiva makten. Han borde åtminstone endast kunna afskedas på begäran af den del af lagstiftande makten, som väljes direkte af folket (Representanternes hus). Jag har beslutit, att icke under min förvaltningstid förafskeda någon finansminister, utan att meddela alla omständigheter, som föranleda dertill, åt kongressens båda kamrar. Den exekutiva maktens inflytande på valen genom embetsmännen, kan verksamt förekommas genom förnyande af Hr Jeffersons förbud för dem, att blanda sig i valen, vidare än att afgifva sina egna röster; och deras oberoende tryggas genom vissheten om en ostörd utöfning af denna fria mäns heliga rättighet, under ingifvelse af deras eget obestuckna omdöme. Aldrig skall, med mitt samtycke, någon folkets embetsman, vedergälld för sina tjenster ur folkets fickor, blifva ett böjligt verktyg för den exekutiva maktens vilja. Det finnes intet medel lemnadt i den exekutiva maktens hand, som kan begagnas med mera kraft för oädla ändamål, än inflytandet på