Aftonbladet – 7 april 1841, sida 1

Då han gick förbi högländarne kastade han på den en föraktfull blick som skulle betyda: hvad gör den der trossen här? och tog plats jemte sine sex man midt i salen, således på lika afstånd ifrån bergsboerne och master Crombys lärling. aJag får verkeligen lust,, hviskade den käcke Diksdale en af sine kamrater i örat, katt hugga stjerten af den der dockan, som klädt sig i soldat mundering; du skall få se, att jag har gjort det inan han fått tid att vrida om halsen., aLite tålamod,, svarade Burke i samma ton; cman bör icke hugga af stjerten utan hufvudet, och du får snart pröfva huru många Engelska hufvud Lochabers yxa på en minut kan almeja.n Under det att bergsboerne på detta sätt kommenterade öfver de Engelske ryttarne och den gentleman, som anförde dem, sade Tom för sig sjelf i sin vrå: det vore bra dumt af mig att helt tyst förtära mitt magra fläsk och fukta det med det här dåliga ölet, när det beror af mig sjelf att få igen mina röfvade penningar och göra en så god måltid som min friska aptit fordrar. Till följd af denna öfverläggning med sig sjelf, närmade han sig till det bord, kring hvilket drogonerne suto, och hviskade några Ord i sergeantens öra: Huru, min gosse!, sade denne till Tom, i det han höjde sin förut temligen skarpa röst, och med den regelbundna takt, som utmärkte alla hans rörelser, slog sin stora knytnäfve i bordet, hurn, mitt stackars lam, har du blifvit plundrad af bergsufvarne? Vänta lite bara, och du skall få se huru sergeanten Maxvell vet för