Aftonbladet – 7 april 1841, sida 1

Det är rödrockarna, sade värden som nu com tillbaka från dörren, genom hvilken han sett efter, hvilka de främmande gäster kunde vara, som han hört anlända. Det var verkligen sex dragoner af Öfverste rardeners regemente, som stannat utanför värdsuset, och nu hördes Sergeanten med stark röst opa åt värden: aHör hit, master Karkeby! Er luft här i Skottand är förbannadt törstgifvande, och vi hafva au ridit i två timmar utan att kunna finna nåsot tak öfver hufvudet eller ett glas gin att stära oss med. Vill ni vara så god och gå ner i källaren och skicka ut pigan att se efter våra västar ? Sergeanten och hans sex dragoner stego nu al ch inträdde i värdshus-rummet, i det de med asta steg på golfvet läto sporrarna ljuda såsom stt tecken af deras betydenhet. Truppens anförare kunde verkligen anses som len fullständiga typen för en Engelsk kavallerist. dan var en man af 5 fot och några tum, och hans peruk, pudrad med största omsorg och enigt föreskrift, skulle gjort heder åt den löjlisaste och faddaste af alla Franska sprättar på len tiden; han var till den grad insnörd i sin uniform, att hans rörelser liknade en machins; han vände hufvudet i ett enda tempo. .ycktes bryta sig tvärt af i stället att bocka sig: när tjensten fordrade Rågon sådan åtbörd och yfte i hvarje ögonblick handen med ett slags regelbundenhet, antingen för att öfvertyga sig att denna nödvändiga kroppsdel icke fattades, ller för att ordna de veck, hvari hans drägt oillbörligen råkat lägga sig.