Fraga TUMS I lUiSLtRdikliiurc RUULOT HO a SK. VoLHAO IatuCnH så förutspådde mången, att styrelsen, innan s serdeles lång tid förflutit, skulle sluta med ei monarki, om icke till namnet dock till verklig heten. Det skulle icke vara mig tillständig att säga, att dessa patrioters farhågor redan gåt i fullbordan. Men som jag uppriktigt tror, at tendensen af åtgärder och opinioner under nå gra af de sednaste åren tagit den riktningen så anser jag passande och mig åligga, att be gagna detta til:fälle, för att upprepa de försä kringar, jag förut gifvit, om min föresats at hämma framgången af denna tendens, så vid: den verkligen existerar, och att återställa sty relsen till dess förra helsa och kraft, så vid det kan ske genom någon laglig utöfning a den makt, som blifvit mig anförtrodd. Jag skall nu i möjligaste korthet framställ: mina tankar om orsakerne till det onda, hvaröf ver man så mycket klagat, och de botemedel som kunna användas deremot. Några af dess: orsaker ligga obestridligen i konstitutionens bri ster: andra deremot anser jag böra tillskrifva den oriktiga uppfattningen af somliga dess stad: ganden. Bland de förre är medgifvandet, at samme person kan återväljas att för ytterligar 4 år bekläda presidents-embetet. Hr Jefferson: skarpsinnighet insåg tidigt och beklagade dett: fel, och försök, ehuru hittills utan framgång hafva blifvit gjorda att rätta det, genom der makt, som hvilar hos staterna, att åstadkomm: förbättringar i konstitutionen. Som likväl ett sätt till rättelse ligger i hvarje presidents makt, och följaktligen i min, så skulle det vara utan gagn och måhända obehagligt att uppräkna de olägenheter, hvartill i mång: af våra medborgares tanka delta misstag ho: de vise män, som uppgjorde vår grundlag, kar hafva varit orsaken, och de bittra frukter, hvilka vi ännu komma att hemta deraf, i händelsc det fortfar att vanställa vårt system. Det bör anmärkas såsom en allmän regel, att republikaner icke kunna begå någon större villfarelse än att antaga eller fortfara med någon bestämmelse i deras styrelse-system, som kan fostra eller föröka kärleken till makt hos dem, åt hvilka nödvändigheten tvingar en stat att anförtro ledningen af dess angelägenheter. Och säkerligen finnes ingenting, som snarare kan fostra en sådan sinnesstämning, än ett långvarigt innehafvande af ett högt förtroende-embete. Ingenting kan mera förderfva och förstöra alla de ädla känslor, som tillhöra karakteren af en sann republikansk patriot. Då denna förderfliga passion en gång tagit menniskohjertat i besittning, så kan den icke mättas, liksom törsten efter guld. Det är den aldrig döende masken i menniskans bröst; den vexer med henne och vinner i styrka alltsom offret försvagas af åren. Om detta är en sanning, så är det vist för en republik, att åtminstone inskränka tjenstetiden för den embetsman, åt hvilken hon anförtrott ledningen af sina utvertes angelägenheter, verkställigheten af hennes lagar, befälet öfver hennes armeer och flottor, till en så kort period, alt han icke må kunna glömma, att han är den ansvarige verkställaren, icke hufvudmannen — tjenaren, icke herren. Till dess en förbättring i detta hänseende kan åstadkommas i konstitulio: nen, står det i allmänna tänkesättets makt att vinna det önskvärda ändamålet. Jag för min del skall dertill bidraga, genom förnyande af det löfte, jag förut gifvit, att under inga förhållanden samtycka att tjena längre än fyra år. Den stora tillökningen i makt, hos det exekutiva departementet af federalstyrelser, skall icke blott sätta de serskilda staternas autoriteter i skuggan, utan sjelfva karakteren af federalstyrelsen, om icke dess benämning, skall blifva väsendtligt och radikalt förändrad. Denna sakernas ställning har till en del uppkommit al orsaker, som ligga i konstitutionen, och till en del af den aldrig upphörande tendensen hos politisk makt, att vilja utvidga sig. Då konstitutionens stiftare åt presidenten öfverläto tillsättningen af alla embeten, som lyda under federalstyrelsen, synas de icke hafva anat, inom huru kort tid detta skulle blifva ett fruktansRR Ra er Ve DA aa