Aftonbladet – 6 april 1841, sida 2

jarne ech ingångne kontrakter, är vådan större, än nan kam tänka sig; och jag frågar Eder, mize Bröler! hvarthån skall detta leda? Måtte dock vi icke ed vår röst bidragg till an sådan utgång! Så ånge sist åberopade grundlags finnes, kunna icke fe öfrige Biksstånden, met vårt bestridande, en dyik åtgärd besluta. Förgäfves må man åderepa 1835 irs beslut i detta ämne; det innehåller väl, ått roering skall ske och att medlem skela ingå till förivarsterket; mer reteringsskyldigheten tillhör ock örsvarsverket. Då 64 Regeriagsformem tydligen naehåller, att alla afgifter, som Rikets Ständer unjer i förerämnde nämnde titlar beviljat, skola utp6ras intill slutet af det år, under hvars lepp den nya bevillningen fastställd bliffer, och 638 lyder: cDe till Riksgäldsverket hörande och dit anslagne medel må ieke under någon företänning, eller raed hvad vilkor sem heldst, derifrån ryckas eller anrvändas till andra bekof, ån dem Rikets Ständer beeståmt. Allt förordnande, som deremot strider, vars ekraftlöst, Sklades är gifvet, att 4835 års Ständers beslat i detta fall måste, såsom grundlagsvidrigt, apphöra. Ganem Kongl. Resolutionen den 25 Norember 4727 och Krigskollegii Bref den 42 Februri 1750, stadgades väl, att de hemman, som vid adelningstiden ej blifvit reterade i båtsmanseller knektehåll, skalle erlägga 20 Deler gilfrer årligen, och hvilka medel, enligt Kongl, Kammarkollegii och Statskonterets Cirkulärbref den 46 December 1777, 5 5, skola utgöras efter 5 Daler silfvermynt för Riksdealern; men detta stadgande hade dock något skäl för sig, på grund deref, att staten är förpligtad att understödja svaga knekterotar, som närmare synes af Korgl. Brefren den 44 November 4692 och 43 Februari 4696, rm. fi. Knektefrihetsafgiften utgick oförämdrad till 4208, då det bestämdes, att knekte frihetem skulle utgöras med 8 Rdr Bko, deraf, enligt Kongl. Brefret den 47 och Kammarkollegii Cirkuläp den 99 Juni 1808 5 Rdr 16 sk. skulle ingå till Statsverket, och 4 Rdr 32 sk. till Riksgäldsfenden. Genom 4848, 148235 och 49830 årens bevillningsförerdningar är afgiften ökad till 42 Rdr deraf 5 Rdr 46 sk. statsmedel, och 8 Rår 32 sk bevillning. Häraf måste naturligtvis dragas den slutföljd, att, då, på sätt jag nämnt, 68 Rcgeringsformen förklarar, det ej bevillningen kan dragas från Riksgäldskontoret, måste allt förordnande derom vara kraftlöst. På grund af hvad jag nu anfört yrkar jag, att betänkandet måtte återremitteras, och torde Utskotten, i händelse de anse, att den i 4727 års Kongl. Bref bestämde knektefrihetsafgift annorlunda bör utgå, än som hittills skett, föreslå. al alla de medel, som kunna infiyta af oroterad jord måtte komma rotehållarne oafkortadt till godo. Man må invända häremot, att rotevakansmedlen blifvit beräknade i ordinarie statsregleringen; jag inse detta, och insåg det redan då tredje hufvudtiteln förevar, och, såsom följd deraf, bestred jag desse medels benämning; men detta bör dock ej lägga något hinder i vägen; ty om ej de i statsregleringen påräknade intrader skulle ingå, måste bristen fyllas af Biksgäldskontoret. —EKLREEERERT