Aftonbladet – 6 april 1841, sida 2

en gång tjugo gälla röster; avi vilja hafva rätt på giftblandaren! utlemna giftblandaren åt oss!p ÄDet der börjar bli allvarsamt, sade apotekaren, i det han försigtigt drog sig tillbaka i den mörka gränden; ahvad är det för en giftblandare de tala om. eLåt os höra hvad den gamla Märtha sägerp, hviskade Tom, som nu började dela Master Crombys fruktan. Det var verkligen Märtha, som utgjorde medelpunkten och dref bjulet i den bullrande församlingen och trodde sig skyldig, att för hvar och en nykommen berätta anledningen till detta oväsende, som störde lugnet så sent på aftonen eJa, min broder, sade hon till en slag. tare, som just nu sällade sig till dem, och hvilken var känd som en stor vän af all: bullersamma uppträden, cMeg, kovenantets sist: hopp, är död; hon har dödt af gift. Den gaml Master Crombys lärling gaf mig ett medikamen för henne, men den stackars gumman hade knapp sväljt fyra eller fem droppar deraf, förrän ho: afled, utan att ens kunna uttala ett kristlig ord.p Härvid började skriket och larmet ånyo. aUtlemna åt oss giftblandaren Tom! ropadi några. dTom, Tom, min guldgosse, sade andra med en blandning af vildhet och skämt, dir gängliga kropp skall göra god effekt i en galge! Toms ängslan steg nu till sin höjd. Han kon ihåg att han stuekit åt Märtha den första fa ska, som föll honom i banden, och hams fruk tan, att mot sin vilja ha begått ett mord, syn tes honom ännu förfärligare, än straffet derför Min stackars gosse, sade Cromby med verk