Aftonbladet – 6 april 1841, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Uti Svenska Minerva för i dag märkas följande reflexioner i afseende på den frikostighet, som oppositionen inom ett par stånd visat i fråga om anslag till fängelser. Det har nemligen förut varit en jemmer öfver den karghet, som Hr Schartau och några andra anses hafva visat i frågan om några förtroerde-vota. Samma Representant, menar Minerva derefter, char, då det gällde anslaget till fängelser,icke tvekat att, ej allenast, till den Regering, som sålunda skall sakna allt förtroende, votera den ofantliga summan af 4,500,000 Rdr, hvaruti en pluralitet inom Ståndet, emot både Hr Lagergren och Hr Petrt, instämde, utan derutöfver till ett fängelse på försök, efter nyaste modet, lemna ett anslag af 250,000 Rdr. Måhända torde Hr Schartaus kommittenter, ledamöterne af Stockholms Grosshandels societet, finna detta besynnerligt, och anse det löna mödan att närmare efterforska orsakerna till allt detta. Månne väl, ibland de flera af societetens medlemmar, som voro så nitiska för att få Hr Schartau vald, många kunnat göra sig beredda på hvad sålunda bändt? Men Hr Schartau hade äfven — det får icke förgätas — ett respektabelt sällskap, då han begick nyss omförmälda inkonseqvens, nemligen Hr Handelsmannen Brink och Hr Borgmästaren Ekholm. Äfven dessa Herrar, som varit så ifrige att dels neka och dels nedsätta alla behöfliga anslag, i följd af saknadt förtroende till Regeringen, öfrerflödade, i frågan om anslag till fängelserna, af ett så märkligt förtroende till samma Regering, att de icke allenast beviljade 4,500,000 Rdr till besagda föremål, eller 4,030,000 Rdr mer än Regeringen sjelf begärt, utan äfven dessutom, lika med Hr S., ville bortkasta 250,000 Rdr till experimenteri fängelsebyggnad., Ora Bondeståndet heter det, att då Hans Jansson och hans cohort också blefvo, likasom de nyssnämnde tre männen i Borgareståndet, i hast omvände, och fingo på en gång så stort förtroende till Regeringen, att de gåfvo ett anslag af 900,000 Rår till fängelser, så hade en ledamot den oartigheten, att lyfta något litet på slöjan, under hvilken denna omvändelse bedrifvits, och att tala om den gula boka. som for och hvifia i Ståndet i somras. Man ser således att oppositionen kan gå bra långt i courtoisie, och att, när fråga är om att ådagalägga densamma, det icke är så noga, vare sig med konEES SEE NYSS ONE Enn TSE TICK RS TE NCO TE TORSO