Aftonbladet – 24 mars 1841, sida 1

derlig skyndsamhet. 3,600 man af dessa rekryter stanna qvar i landet, 400 skickas till Konstantinopel. De soldater, som tjent ut sin bestämda tid i Egypten eller Konstantinopel, skola lösgifvas och få återvända till hemorterne, och kunna icke vidare reqvireras till krigstjenst. Fastän klimatet i Egypten kan göra nödvändigt, att serskildt tyg begagnas för militärens beklädnad, så skola dock de Eszyptiske truppernes uniformer, äfvensom de distimktiva tecknen och fanorna, icke afvika från de andra truppernes i riket. Likaledes skola beklädnad och distinktiva tecken för officerare, matroser och soldater inom den Egyptiska marinen, äfvensom flaggorna på skeppen vara desamma som här. Utnämnandet af landtoch sjö-officerare, ända till löjtnantsgraden inclusive, tillkommer guvernören öfver Egypten; tillsättandet af öfverofficerare kommer att bero af min Kejserl. vilja. — Hädanefter skall guvernören öfver Egyptenicke bygga några krigsskepp utan min uttryckliga tillåtelse. — Då förläningen af ärftlighet för förvaltningen al Egypten är fästad vid de ofvananförda vilkoren, så kommer denna förläning att genast återtagas, i fall ett enda af dessa vilkor lemnas ouppfylldt. — Närvarande hattischerif ställes alltså till dig, på det du och dina efterkommande, erkännande den Kejserl. nåd, som jag bevisar dig, måtte låta eder angeläget vara, att sorgfälligt uppfylla de i densamma fastställde vilkor, och att skydda Egyptens invånare emot hvarje våldsamhet, genom omsorg om deras säkerhet och bästa, och under noggrannt uppfyllande af mina befallningar, och slutligen på det du måtte hålla den Höga Porten i kännedom om det lands vigtiga angelägenheter, som blifvit anförtrodt åt din förvaltning. — Den 214 Silhidje 12356 (43 Februari 1841)., Bref från Alexandria till korrespondenter i Paris säga, att orsaken hvarföre Mehemed Ali vägrat att underkasta sig de tvänne förutnämnde punkterne i firmanen, som gifva Sultan rättighet att välja huru han finner för godt bland Mehemed Alis efterkommande till hans efterträdare, och att utse de högre officerarne vid trupperne, är den: att Ibrahim Pascha skall hafva förklarat, då han fick veta att han vore utesluten från arfföljden, att ban icke ämnade underkasta sig, så länge han hade en armå, med hvilken han kunde försvara sina rättigheter. Det påstås till (och med, att han låtit säga sin fader, att om denne underkastade sig de förödmjukande vilkoren, så skulle han (Ibrahim) förklara sig oafhängig, och låta utropa sig till vicekonung öfver Egypter. En annan version är, att Mehemed Ali, då han erfor firmanens innehåll, förklarat, att han heldre ville återgå till privat-lifvet och med hela sin familj lemna Egypten, än underkasta sig så hårda vilkor. Hvilkendera af dessa uppgifter som är den rätta, kan man ännu ej veta; men det säkra är, att vicekonungen förkastat de båda förutnämnde stadganderne i firmanen, och att således den Orientaliska frågan ännu är långt ifrån slutet. Från Wien skrifves, att Furst Metternich bestämdt förklarat sitt ogillande af de inskränkningar, som firmanen innehåller i afseende på arfföljden i Egypten, så att man kan taga för afgjordt, att denna punkt blir föremål för ytterligare underhandlingar. GREKLAND. Bref från Athen af d. 27 Febr. berätta, att Grekiske ministern i London, furst A. Maurckordato, blifvit hemkaliad, för att mottaga utrikes portföljen och presidentskapet i konseljen. Trikupis skulle efterträda honom i London. — Kronprinsen af Bäjern fortfor att vistas i Grekland, och troddes ej så snart ämna återvända. — nomes