åsom till en del ett förlroendevotum, nemligen let, att man i alla fall torde hafva att vänta ig det lilla kreditivets brytande innan. nästa Riksdag, och att, om regeringen verkligen anser Waxbolmens skyndsammare befästande så af nölen, hvilket i det hela ingen nekat, så kan en lel af den halfva million, på hvilken kreditivet yder, så gerna användas dertill, som till något innat. Sanningen häraf lär svårligen kunna äfvas, och hela hettan mot oppositionen kan således, i denna punkt, icke härleda sig från någon öfvertygelse, att arbetet på Waxholmen behöfver förminskas derföre att anslaget nedsättes, utan deraf att regeringen, om den verkigen anser denna befästning framför annat nödvändig, skulle nödgas dertill begagna medel, som annars troligen skulle gå till några andra, mindre angelägna militärbehof. Slutligen innehåller äfven samma Minervanummer en artikel kallad: Herr Lars Hjertas sätt att uti Aftonbladet fördölja sitt nederlag på Riddarhuset och maskera återtåget. Detta handlar äfven om diskussionen angående Waxholmen, och det synes af artikeln tydligt, att Minerva icke alls haft reda på hvad Hr Lars Hjerta yttrade. Hon yttrar nemligen: För öfrigt var det helt roligt, att af vår konseqvente Aftonpbladist få höra Regeringen förebrås någon hänpgifvenhet under en fremmande makt, och på samma gång begäret att emot alla makter befästa inloppet till hufvudstaden. Nu var imedlertid bändelsen, att Hr Hjerta alldeles icke yttrade sig för egen del emot begäret att befästa Waxholmenp, utan snarare tver tom. Han sade blott några ord till försvar för majoriteten i ett och annat Stånd emot det bittra klander, som träffade detsamma från några ledamöter al Riddarhuset. Men som detta ej kan styrkas utan att införa hans yttrande, anhålle vi att få dröja dermed tills det blifvit uppsatt och justeradt. TESTET TRENTER NETTO IDKA