Aftonbladet – 23 mars 1841, sida 2

Hagg passera vardanelerna. essens REVY AF TIDNINGARNE. Ryttmästaren Grefve C. F. Horn bar i dag sjort en reklamation i Dagligt Allehanda, som förtjenar läsas såsom en ledning till bedömandet af Hr Grefvens förut omtalta, nuvarande ståndpunkt. Frågan angår debatten om anslaget till Waxholmens befästande, dertill Ridd. och Adeln, med bifall till StatsUtskottets betänkande, anslog 4200,000 Rdr, fördelade på 4 år, men Grefve Horn ville hafva 500,000 Rdr. Dagligt Allehandas referent har vid berättelsen härom begått det oförlåtliga misstaget att pådyfla Hr Grefven, att han velat hafva 400,000 Rdr årligen i fem år, då Grefven i stället begärt 4125,000 Rdr årligen i fyra år. Ehuru den hopräknade summan är densamma, så lär det utan tvifvel vara någon himmelsvid skilnad emellan dessa båda saker. Också har Hr Grefven, med anledning af relationen i Allehanda funnit sig uppkallad aatt förasvara de sannt liberala iderna emot pressens alyranni, hvilken sannerligen hotar den medborgerliga friheten med undergång; — — uefter eall sin förmåga söker att nedtrycka tankens friahet, och med skändlighetens vapen, skärpte i strid mot hvarandra, sönderslita alla samhällsacband. Men vi böre, för att ej anses skyldige att stympa eller förvränga, taga in hela reklamationen: Till Redaktionen af Nyaste Dagl. Allehanda! Orubbligt tillgifven den offentlighet, som har till föremål redbara och sanna uppgifter om samhällets angelägenheter, kan min öfvertygelse om tryckfrihetens nytta icke undergräfvas af den nuvarande så kallade fria pressens stora illiberalitet. Det är således af tillgifvenhet för de sannt liberala idterna, som jag vill försvara dem mot pressens tyranni, hvilket sannerligen hotar den medborgerliga friheten med undergång, enär denna press, efter all sin förmåga, söker att nedtrycka tankens frihet och med skändlighetens vapen, skärpta i strid mot hvarandra, sönderslita alla samhällsband. Denna min öfvertygelse om den politiska pressens ståndpunkt i Sverige är sedan flere år rotfästad och bar under denna Riksdag vunnit förökad styrka. Lönade det mödan, att ytterligare bevisa, hvad ingen seende betviftar, skulle jag kunna ådagalägga, huru de tongifvande tidningarne oaflåtligen, genom uteslutningar, omflyttningar och rena osanningar, gifva förvirrade begrepp om de Riksdagsmäns yttranden oeh opinioner, hvilka icke räknas bland Tidnings-redaktionernas politiska vänner. Sist i dag behagar Dagligt Allehanda yttra, att jag yrkat för Waxholms fästning ett extra anslag al 3500,000 Rdr på 5 år. Jag talade likväl mot extra Statsregleringen för 5 år och instämde med Hr Lagerhjelm, som yrkade ofvannämnde anslag 500,000 Rdr fördeladt på 4 år, såsom närmande sig det ännu högre årliga arbetsbidrag, hvilket StatsUtskottets utgifts-afdelning föreslagit; men vill icke i denna fråga bidraga att spliltra majoriteten, hvarföre jag icke heller deltog i voteringen, Stockholm den 29 Mars 18414. C. F. Horn. — Svenska Minerva är i dag mot vanligheten dubbel, äfven till sitt yttre, nemligen formatet och innehåller åtskilliga kuriösa saker. Det första är en temmeligen bitter kritik emot ett kungabref af den 34 December sistlidet år, angående klagomål öfver kasserade kapotter vid Smi lands grenadier bataljon, i hvilken artikel myc ket missnöje yttras deröfver, att det Kongl. bref vet befattar sig med detaljerna af nämnde klä desplaggs beskaffenhet. Det lär annars vara svår att pröfva klagomål öfver klädespersedlars orikti ga kassering, utan att inlåta sig i undersökning om deras beskaffenhet. Hela saken lärer egent ligen betyda, att en viss Expeditionssekreterar inom Krigsdepartementet och nära vän af Mi nerva, R., för ögonblicket icke är riktigt belåte; med Expeditionschefen inom samma expedition Hr Forsberg, som förmodligen haft befattnin med kungabrefvets uppsättande. I — Samma nummer af Minerva innehåller et utfall mot Riksdagsoppositionen, och isynnerhe några till namnet uppgifna personer inom d I serskilda Stånden, hvilka förliknas vid mösspar Itiet år 47653, hvars bedrifter, heter det, ick voro de vackraste, och hvars gnatishet gick u I på att göra landet försvarslöst.. Det är serdele nedsättningen af anslaget till Waxholmen, son citeras till grund för klagomålen, äfvensom d jafprutningar som gjorts på en och annan al d Istora enskilda anslagsförslagen. Man förbigå I vid det förstnämnda omsorgsfullt att vidrör l det ecentlisa ckälet hvarföre pluraliteten