Aftonbladet – 4 mars 1841, sida 1

väl, som på hvarje annan provins i det Osmanniska riket. Detta vilkor, hvilket de fyra hofven anse oundgängligen nödvändigt, utgör i deras ögon ett af de fastaste banden, för att åter sammanknyta Egypten med Turkiet, såsom en integrerande del af Osmanpniska riket. Sjette af samma akt bestämmer, att de stridskrafter till lands och vatten, som kunna komma att underhållas i Egypten, och hvilka utgöra en del af Osmanniska rikets stridskrafter, alltid måste anses disponibla för statens allmänna tjenst. Slutligen blef, genom den i Lordon d. 45 Oktober uppsatta och genom memorandum af d. 44 November bekräftade instruktionen, formligen bestämdt, att ifall Mehemed Ali eller någon af hans efterträdare skulle bryta emot de vilkor, under hvilka ärftlig styrelse öfver Egypten blifver honom anförtrodd, denna titel skulle kunna återkallas (ce fire serait sujet å etre Terogue). Undertecknade tro, att det fullständiga uppfyllandet af ofvannämnde vilkor fullkomligt skulle motsvara Sultans afsigter, gifva verklighet åt de fyra allierade hofvens önskningar, och bringa till ett lyckligt slut det fredsverk, som var ändamålet med de ömsesidiga förpligtelser, hvilka uttalas i konventionen af d. 15 Juli. De föremål, som i så hög srad togo i anspråk de höga kontraherande parternas omsorg ech förutseende, skulle genom uppfyllandet af dessa vilkor i sjelfva verket hafva blifvit uppnådda. Sultan vore för framtiden försäkrad om lydnad och undergifvenhet af sin Pascha, ståthållaren öfver Egypten, folket i nämnde provins skyddadt emot det förtryek, detsamma de sednare åren genom lekalförvaltningens missbruk måst lida, och slutligen skulle Mehemed Ali för sig och sin familj erhålla en ställning, som fredligt tryggade hans framtid, utan att i det ringaste göra intrång i de pligter, hvilka honom åligger uppfylla såsom Sultans undersåte. Då undertecknade bringa dessa anmärkningar till H. Ex. Schekib Effendis kännedom, bedja de honom, att utan dröjsmål förelägga dem för hans hof, och förmå H. Höghets regering, att åt dem egna den allvarligaste uppmärksamhet. Derjemte hafva de den äran, att för den Höga Osmanniska Portens Hr Ambassadör förnya uttrycken af deras höga aktning. London den 30 Januari 1844. Esterhazy. Bälow. Palmerston. Brunnow. FÖRENTA STATERNA. i De sednaste underrättelserna härifrån gå till 1 Februari. MLeodska affären hade åstadkommit en stark jäsning i sinnena. I Buffalo, istaten New York, hade ett talrikt bivistadt offentligt möte varit hållet, hvarvid häftiga tal vankats mot Engelsmännen. ÅAfven på andra ställen hale dylika församlingar dels ägt rum, dels blitvit annonserade. MLeod fortfar imedlertid att vållas i fängelse i Lockport, och kunde ieke, enigt gällande lagar, lösgifvas emot borgen. Förvöret med honom skulle icke börja förrän fram i lutet af denna månad. Äfven i afsende på tvistefrågan rörande gränen emellan Förenta Staterna och Engelska koonierna i Nordamerika, rådde mycken spänning simnena, och både guvernören 1 Massachusetts ch den i Maine bade aflåtit häftiga budskap till lessa båda staters legislativa församlingar röranle detta ämne. Ett Amerikanskt blad berättar, att besättninarne på tvenne Amerikanska fartyg vid Chineiska kusten deserterat och gått i Chinesernas jenst, samt blifvit begagnade till besättning på istningarne vid Bocca Tigris. SYD-AMERIKA. Vid underrättelsen om fredstraktaten emellan rankrike och Buenos Ayres hade presidenten i fontevideo, Rivera, lagt embargo på alla i hamen derstädes liggande skepp, för att hindra dem rån att afgå till Buenos Ayres. Al desse fartyg, om inalles utgjorde 300 st., voro 235 Amerikansa. Så snart de Engelske och Amerikanske öbefälhafvarne på stället fingo kunskap härom, rotesterade de emot detta Riveras förfogande, ch befallte sina nationers fartyg alt ofördröjlien lemna hamnen. Från nya Granada berättas, att general Mosuera don 29 Sept. fullkomligt slagit insurgentbefen Obando, som dervid förlorat 30 döde ch 50 fångar. Sjelf hade ban nästan alideles sam måst gripa till flykten. Innan detta tillrog sig, hade Obando, som befarade, att en af ins anhängare, Noguera, skulle öfvergifva hoom, låtil skjuta denne jemte tvenne hans brorner.